Fem dagar kvar.
Ja kara vanner , familj och alla andra. Nu ar det snart dags att komma hem.
Det aterstar nu fem dagar kvar av var resa, och vi ska se till att spendera dem val.
Igar var vi ivag pa en liten bat och snorklade vid ett jatte fint rev. Pa vagen dit sag vi massvis med vilda delfiner och allt var verkligen underbart.
Killen som tog oss dit var en bra rolig figur, han skrattade at precis allt, och hade ett harligt leende.
Tror dock att han gick pa lite olagliga substanser. Men hursomhellst hade vi det himla roligt med honom ute pa havet. Fiskarna var i alla mojliga farger och riktigt stora! Onskar verkligen att man kunde dyka!
Vi har aven traffat tva killar har, en fran USA & en fran England.
De jobbar har i Kenya, med global warming, sponsrar och hjalper befolkningen med att bygga battre ugnar for att det inte ska ga at sa mycket trad osv.
De driver massvis med olika projekt har, och det ar verkligen skont att prata med allt annat an turister, sa vi har spenderat lite tid med dem pa stranden, och ikvall bjuder de pa middag i deras lagenhet!
Mycket trevligt.
Visserligen har jag och Sofia varit oerhort trott pa lokalbefolkningen har i Kenya, nar de dragit oss i haret, skrikit Umzungo (stavning?) , efter oss och forsokt att lura oss pa pengar. Men man kanner nu att man har mer gemensamt med lokalbefolkningen an turisterna har pa hotellet. De aker direkt fran flygplatsen, spenderar allt tid pa hotellet, ater dar varje dag och gor inget annat.
Jag och Sofia har verkligen skapat kontakt med lokalbefolkningen har i Kenya, vilket ocksa innebar att vi vet nu hur mycket gar till, vilka priser man ska betala ( de forsoker alltid lura pa en tredubbla priset pa vad det egentligen kostar), de vanliga turisterna gar pa det och betalar mer an villigt 1000 shillings for en sjal, medan jag och Sofia vet att priset ska vara mycket, mycket lagre. Nu kan vi utbyta fraser med lokalbefolkningen, vi samtalar litek ort med forsaljarna, skrattar och skamtar med dem. Vi har aven lart oss nagan fras pa Kikoyo. Har i Kenya har de massvis med stammar, och kan man tillexempel lite kikoyo och man talar med en kikoyo kvinna, far man direkt kontakt.
Naturligtvis ar priserna betydligt dyrare har an i Nakuru. Och befolkningen maste ju sjalvklart gora affarer pa turisterna. Haromdagen satt jag och Sofia pa den stora buffen pa hotellet for forsta gangen, maten var verkligen supergod och de hade allt man kan tanka sig, men anda satt vi dar, och kande till viss del avsmak, man lyssnade pa turisterna som gnallde for att servicen var dalig (fast den inte var det) osv. osv.
Pa manga restauranger far inte ens personalen smaka maten som serveras. Vi tankte pa alla barnen pa barnhemmet, hur mycket vi saknar dem. Pa var fina hund Boofy, en sadan kontakt som jag fick med den hunden har jag aldrig upplevt med ett djur forut. Han foljde med oss overallt, vaktade oss dag och natt, och det spelade ingen roll att hela hon var tackt med loppor, satt anda och gosade med henne i mitt kna.
Hade det varit mojligt hade jag adopterat henne...
Hursomhellst kandes allting sa absurt, och vi bada sa det att vi tror att allt paverkat oss mycket mer an vi tror, nu borjar saker och ting komma over en, saker man inte kunde ta itu med just dar och da, eftersom man var mitt uppe i det.
Naval, nu ska jag ga upp till hotellrummet och ta en valbehovlig dusch, och sedan mota upp killarna for middag.
Och for de som redan gjort sina antagande, sa ar de naturligtvis bara vanner.
Tss säkert :) Jag vet nog ja... :P
HAha, men josse ;P Det är tur att du kommer hem snart, saknar dig som en tok Emma! :)
spännande. håller du på med ett volontärarbete? vi åker ner om enbart 12 dagar! finns det något du rekomenderar och inte rekomenderar. berätta så mycket du kan och har tid med!
jätte kul att läsa och se bilderna på de glada barnen!