En uppdatering.
Moshiri i sin skoluniform innan han borjar secondary school. For en gangs skull hade han ett allvar pa sina lappar, annars har han alltid det finaste leendet jag vet. Moshiri var en av de forsta barnen vi larde kanna har pa Phyllis.
Sa det kandes tungt att saga hej da till honom. Mest tungt var det for Joseph. Hans allra basta van, kan ni tankar er att de har ingen chans att kommunicera med varandra, nu nar de borjar pa olika skolor langt ifran varandra, (man bor pa skolorna har) och de har funnits for varandra i manga ar. Vanskapen blir annu mer stark nar man intehar nagan familj alls, man har varandra. Den vanskapen de har med varandra var sa himla fin att se, darfor skar det i hjartat nar de skulle saga hej da till varandra.
Joseph stog kvar pa vagen och tittade efter bilen nar han akte ivag.
Simon och James , Lee i bakgrunden!
James ar Stephens lillebror, valdigt lika, och lika underbara bada tva!
Det har ar Beatrice, en riktigt smart tjej med ett underbart hjarta. Hon borjar snart secondary school hon med.
James , busungen!
Sitter just nu pa internetcafet i staden Nakuru, det regnar utanfor, vilket betyder valdigt mycket for befolkningen, och Phyllis. Manniskorna har ar beroende av regnet for sin overlevnad. Forra aret regnade det bara sammanlagt en vecka pa hela aret, och oerhort manga manniskor dog av svalt. Darfor blir jag och Sofia overlyckliga over regnet, nagat man kanske inte skulle vara hemma.
Varlden ar bra konstig, nar vi har sa mycket regn, och hemma kan vi ta en bad i rent vatten. Rent vatten som de bara skulle kunna dromma om har. Nar jag och Sofia duschar tar vi och tvattar haret i en balja med regnvatten, en gang i veckan. Annars unnar vi oss en dusch pa ett internationellt hotell har inne i Nakuru, ytterligare en gang i veckan.
Vet nu hur mycket en kvinna saljer sig far har i Kenya,? Till samma kostnad som en banan kostar har, alltsa 5shillings, fem ore, svenska kronor!!! Det ar ofattbart vilken fattigdom som rader har och hur desperata manniskor verkligen ar.
Sofia och lilla underbara Ruth som ar tre ar.
Den har utsikten ar inte alls att klaga pa. Landskapet gronskar verkligen nu nar regnet har kommit. Nar jag och Sofia aker pa Safari har djuren fatt ungar och savannen kommer gronska. Vi ska aka pa safari den 15 februari och stanna i savannen i fyra dagar. Det ser vi verkligen fram emot!
Kortet ar taget hos vara grannar som har en underbar veranda till denna utsikt, dar brukar vi sitta och ta det lugnt nar vi behover komma ifran barnhemmet ibland for att koppla av. Kanske lasa en bok och samtala med grannarna som ar helt underbara.
Imorgon ska jag och Sofia pa deras brollop, det blir halvt muslimskt och halvt kristet, vilket kommer bli valdigt spannande! De kommer vigas framfor den har utsikten och det kommer vara massvis med gaster. Jag och Sofia har kopt en varsin lang klanning, halsband, orhangen och det ar verkligen LYX att fa fixa till sig lite har,da man gar runt med sunkiga klader varje dag, ska bli fint att kanna sig lite feminim.
Det har Shais och Wendo som gifter sig!
Stephen,min underbara Stephen. Han vill se allvarlig ut pa alla kort, for han tycker att han ser cool ut da,jag lyckas dock alltid fa honom att skratta, sa att sa manga kort nar han ser allvarlig ut finns inte. Har lyckas han dock se allvarlig ut. Stilig i sin kavaj en lordagkvall.
Har har vi Joseph, en riktigt go kille som brukar komma till mig och Sofia varje dag for att bli omplastrad pa foten, dar han har ett litet sar, jag tror mest att han tycker att det ar mysigt att fa prata lite och bli ompysslad, saret i sig ar inte alls sa farligt.
Jag och Stevie!
Alla de har barnen hade levt under misar eller varit doda vid det har laget om de inte kommit till Phyllis.
Deras livshistorier ar verkligen hjartskarande. Kan ni tankar er att se er pappa bli dodad med pilbage och maschetas framfor era ogen nar ni forsoker fly? Nar han forsoker forsvara sin familj.
Kenyaner har dock en helt annan syn pa livet och lar sig att le och skratta mycket fortare an svenskar.
Svenskar altar saker kanske hela livet, tank pa hur manga resurser som skulle sattas in om ett svenskt barn skulle varit med om samma sak.
Ett annat barn satt fastkedjad runt halsen som femaring, undernard, och agerade tjanare till sin farmor nar de anstallda pa phyllis hamtade henne. Idag springer hon runt och leker med de andra barnen med ett fantastiskt leende.
Åååh de här är så häftigt Emma =) Vad roligt att uppdaterar ofta och lägger ut bilder! Hoppas allt är bra med dig, men det verkar ju så! Vilken resa ni gör =) Här hemma är de bara trök och snön slutar inte komma. Ha de så skönt och ta vara på tiden (men de tror jag du gör redan) =)
Kram Mille
Hej Emma. Vad kul och spännade det är att läsa din blogg..vilket äventyr ni får vara med om. Här i Ockelbo är det snö och åter snö..inte klokt. En nyhet är att Sofie (min älsta tjej, vet inte om du träffat henne) och Kenneth är på väg att flytta till Ockelbo. Det ska bli såå kul.Sköt om dej och ha det så himla häftigt på savannen...Kram kram Anette
jättekul att du skriver vad som händer och vad ni gör där borta. jag och en vän ska eventuellt ner till kenya vi med och hjälpa till på ett barnhem som jag tror heter soulkids om jag inte minns fel.
lycka till iallafall!
/jennifer n
Heej Gummsan.. Åh vad kul det är och få läsa om allt spännande som du har för dig där borta. Jag hoppas du mår bra och njuter av varje minut. För detta är som sakt ett minne för livet... Saknar deej massoooor och längtar efter att få träffa diig. SKöt om dej och ge dom söta barnen en pussoch en kram från mig./ Älskar dig gummsan
Hej Emma!:) roligt att du uppdaterar med bilder och grejer! är som vanligt att man får dåligt samvete när man hör hur de har det där nere.. läste om hur kvinnorna säljer sig osv. hemskt.. Jag har ju också varit i Afrika, Gambia närmare bestämt, och förstår till hur fruktansvärt folk kan ha det.. tur att ni är där och hjälper barnen, ni verkar ju ha det kanonmysigt också!! :) Sköt om dig!! /ove
rook