Fem dagar kvar.
Ja kara vanner , familj och alla andra. Nu ar det snart dags att komma hem.
Det aterstar nu fem dagar kvar av var resa, och vi ska se till att spendera dem val.
Igar var vi ivag pa en liten bat och snorklade vid ett jatte fint rev. Pa vagen dit sag vi massvis med vilda delfiner och allt var verkligen underbart.
Killen som tog oss dit var en bra rolig figur, han skrattade at precis allt, och hade ett harligt leende.
Tror dock att han gick pa lite olagliga substanser. Men hursomhellst hade vi det himla roligt med honom ute pa havet. Fiskarna var i alla mojliga farger och riktigt stora! Onskar verkligen att man kunde dyka!
Vi har aven traffat tva killar har, en fran USA & en fran England.
De jobbar har i Kenya, med global warming, sponsrar och hjalper befolkningen med att bygga battre ugnar for att det inte ska ga at sa mycket trad osv.
De driver massvis med olika projekt har, och det ar verkligen skont att prata med allt annat an turister, sa vi har spenderat lite tid med dem pa stranden, och ikvall bjuder de pa middag i deras lagenhet!
Mycket trevligt.
Visserligen har jag och Sofia varit oerhort trott pa lokalbefolkningen har i Kenya, nar de dragit oss i haret, skrikit Umzungo (stavning?) , efter oss och forsokt att lura oss pa pengar. Men man kanner nu att man har mer gemensamt med lokalbefolkningen an turisterna har pa hotellet. De aker direkt fran flygplatsen, spenderar allt tid pa hotellet, ater dar varje dag och gor inget annat.
Jag och Sofia har verkligen skapat kontakt med lokalbefolkningen har i Kenya, vilket ocksa innebar att vi vet nu hur mycket gar till, vilka priser man ska betala ( de forsoker alltid lura pa en tredubbla priset pa vad det egentligen kostar), de vanliga turisterna gar pa det och betalar mer an villigt 1000 shillings for en sjal, medan jag och Sofia vet att priset ska vara mycket, mycket lagre. Nu kan vi utbyta fraser med lokalbefolkningen, vi samtalar litek ort med forsaljarna, skrattar och skamtar med dem. Vi har aven lart oss nagan fras pa Kikoyo. Har i Kenya har de massvis med stammar, och kan man tillexempel lite kikoyo och man talar med en kikoyo kvinna, far man direkt kontakt.
Naturligtvis ar priserna betydligt dyrare har an i Nakuru. Och befolkningen maste ju sjalvklart gora affarer pa turisterna. Haromdagen satt jag och Sofia pa den stora buffen pa hotellet for forsta gangen, maten var verkligen supergod och de hade allt man kan tanka sig, men anda satt vi dar, och kande till viss del avsmak, man lyssnade pa turisterna som gnallde for att servicen var dalig (fast den inte var det) osv. osv.
Pa manga restauranger far inte ens personalen smaka maten som serveras. Vi tankte pa alla barnen pa barnhemmet, hur mycket vi saknar dem. Pa var fina hund Boofy, en sadan kontakt som jag fick med den hunden har jag aldrig upplevt med ett djur forut. Han foljde med oss overallt, vaktade oss dag och natt, och det spelade ingen roll att hela hon var tackt med loppor, satt anda och gosade med henne i mitt kna.
Hade det varit mojligt hade jag adopterat henne...
Hursomhellst kandes allting sa absurt, och vi bada sa det att vi tror att allt paverkat oss mycket mer an vi tror, nu borjar saker och ting komma over en, saker man inte kunde ta itu med just dar och da, eftersom man var mitt uppe i det.
Naval, nu ska jag ga upp till hotellrummet och ta en valbehovlig dusch, och sedan mota upp killarna for middag.
Och for de som redan gjort sina antagande, sa ar de naturligtvis bara vanner.
I Mombasa.
Hej pa er allihopa, just nu sitter jag pa ett litet internetcafe i Mombasa.
Igar traffade vi Mariama och hennes vanner, och vi gick till vart hotellrum och bara pratade och hade det mysigt. Nu beger de sig hemmat, sa det var trevligt att traffa dem lite innan de aker hem och utbyta nagra ord om vara olika erfarenheter , de har ocksa varit runt i Kenya och studerat olika projekt, varit pa barnhem osv.
Medan vi stannat pa samma stalle under hela tiden. Fordelar och nackdelar med bada delarna.
Jag tanker pa barnhemmet nar jag ar har pa stranden, kontrasterna mellan rikt och fattigt ar verkligen sa himla tydligt, allra helst har, de stora lyxiga hotellkomplexen med turister som inte ser nagat annat an just det, och sedan nagra kvarterer bort bor manniskori sjul. Jag kanner anda att vi ar vard den har semestern. Om nagon har synpunkter pa att vi faktiskt tagit semster och unnar oss att ata god mat och sola lite och ra om sig sjalv, kan de aka hit och jobba som volontar i tva manader forst, inte for att jag har vantrivts, och vihar verkligen haft det superbra pa barnhemmet. Men det tar anda pa psyket att hora olika manniskors livsoden och se fattiga, svaltan manniskor runtomkring.
Huvusaken ar att man gor sa gott man kan, behaller sin odmjokhet for andra manniskor och fortsatter att jobba for att andra ska fa det battre, men det innebar inte att man inte far unna sig sjalv saker i livet eller att det ar fel att aven prioritera sig sjalv som manniska.
Men jag kanner ocksa att man samlar perspektiv pa saker och ting nar man ligger har pa stranden och bara har tid att tanka. Jag har lite funderingar kring ett litet projekt nar jag kommer hem, och jag vill aven engagera nagra ungdomar i Sandviken som jag kanner har den ratta drivkraften.
Jag blev aven nyfiken angaende ett projekt som vara goda vanner Shaez och Wendo har startat upp under tiden som vi ar har. Jag har fatt nagon titel i det hela, fast jag vet inte ens vad den betyder! Ha ha. Naval, kan skriva mer vad det gar ut pa nasta gang.
Men nu ska jag faktiskt rensa tankarna och tanka pa mig sjalv sa mycket det bara gar,det var langesedan jag gjorde det och det ar jag vard. Vad nagon annan an tycker om det.
Nu ska jag och Sofia ta oss till en supermarket och handla lite!
Och imon ska vi nog pa vattenskoter afari, jag alskar att aka vattenskoter, sa det blir nog superroligt!
Ha det sa bra alla!
Igar traffade vi Mariama och hennes vanner, och vi gick till vart hotellrum och bara pratade och hade det mysigt. Nu beger de sig hemmat, sa det var trevligt att traffa dem lite innan de aker hem och utbyta nagra ord om vara olika erfarenheter , de har ocksa varit runt i Kenya och studerat olika projekt, varit pa barnhem osv.
Medan vi stannat pa samma stalle under hela tiden. Fordelar och nackdelar med bada delarna.
Jag tanker pa barnhemmet nar jag ar har pa stranden, kontrasterna mellan rikt och fattigt ar verkligen sa himla tydligt, allra helst har, de stora lyxiga hotellkomplexen med turister som inte ser nagat annat an just det, och sedan nagra kvarterer bort bor manniskori sjul. Jag kanner anda att vi ar vard den har semestern. Om nagon har synpunkter pa att vi faktiskt tagit semster och unnar oss att ata god mat och sola lite och ra om sig sjalv, kan de aka hit och jobba som volontar i tva manader forst, inte for att jag har vantrivts, och vihar verkligen haft det superbra pa barnhemmet. Men det tar anda pa psyket att hora olika manniskors livsoden och se fattiga, svaltan manniskor runtomkring.
Huvusaken ar att man gor sa gott man kan, behaller sin odmjokhet for andra manniskor och fortsatter att jobba for att andra ska fa det battre, men det innebar inte att man inte far unna sig sjalv saker i livet eller att det ar fel att aven prioritera sig sjalv som manniska.
Men jag kanner ocksa att man samlar perspektiv pa saker och ting nar man ligger har pa stranden och bara har tid att tanka. Jag har lite funderingar kring ett litet projekt nar jag kommer hem, och jag vill aven engagera nagra ungdomar i Sandviken som jag kanner har den ratta drivkraften.
Jag blev aven nyfiken angaende ett projekt som vara goda vanner Shaez och Wendo har startat upp under tiden som vi ar har. Jag har fatt nagon titel i det hela, fast jag vet inte ens vad den betyder! Ha ha. Naval, kan skriva mer vad det gar ut pa nasta gang.
Men nu ska jag faktiskt rensa tankarna och tanka pa mig sjalv sa mycket det bara gar,det var langesedan jag gjorde det och det ar jag vard. Vad nagon annan an tycker om det.
Nu ska jag och Sofia ta oss till en supermarket och handla lite!
Och imon ska vi nog pa vattenskoter afari, jag alskar att aka vattenskoter, sa det blir nog superroligt!
Ha det sa bra alla!
Lite bilder fran Mombasa.
Hej pa er allihopa. Nu antligen har man borjat kunna slappna av. Borjade dagen med att gymma, vi har personlig tranare har pa hotellet, och han har verkligen lart mig massa nya saker, igar klappade han mig pa magen nar jag gjorde situps och sa ,tight, haha, jovisst serru!
Sa svettig som jag ar efter dessa gympass har jag nog aldrig varit! Haha, onskar man kunde ha det hemma ocksa, men man far val ta med sig dessa kunskaper hem istallet! Da ska jag gymma med bror! :)
Efter gymmet gick vi ner till stranden och lag dar i manga, manga timmar. At varldens goaste sallad, och sedan fick vi varsin cocosnot av hotellet.
De klattrade upp i ett av traden pa stranden och hamtade ner dem at oss, snacka om farks! Ha ha.
Darefter hade jag bokat in en massage pa SPA:t, vilket var helt underbart efter all den har stressen och alla spanningar man har i musklerna, en hel timma blev jag ompysslad.
Blir nog till att boka in flera ganger, da det ar betydligt billigare an i Sverige, dock valdigt dyrt for att vara i Kenya. Men SPA:t lever upp till sitt goda rykte.
Och nu har jag och Sofia klatt upp oss lite, och ska ut och ata pa en restaurang som ligger i narheten.
Sedan ska vi faktiskt dricka lite vin och titta pa TV pa hotellrummet! Kanske kommer Mariama och hennes trevliga vanner och joinar oss.
Jobbigast pa stranden ar alla beachboys. De star och vinkar, och glor i en timme innan de slutligen trottnar.
Turligt nog har vi vakter som haller dem pa avstand, men varje gang man ska ner och bada attackerar de en med allt fjask.
Inte alltfor sallan ser man aldre kvinnor med unga valtranade kenyanska killar. Avsmakligt lar jag saga.
Har bodde vi i tva manader, fast jag och Sofia alskar varandra sa mycket sa vi skot ihop sangarna.
Jag och Sofia och alla miljoner spindlar, men jaja, jag har botat min spindelskrack iallafall.
;) Nastan.
Detta mottes vi av nar vi kom in i hotellrummet.
Nyduschad och frasch!
Mysigt!
Snart kommer jag hem allihopa, jag saknar en massa manniskor och massa saker!
Josefin la ut lite bilder pa sin blogg pa mitt nya badrum!
Har ar en liten smygtitt. Jag langtar till att inreda lagenheten!
Skot om er alla sa lange!
Sa svettig som jag ar efter dessa gympass har jag nog aldrig varit! Haha, onskar man kunde ha det hemma ocksa, men man far val ta med sig dessa kunskaper hem istallet! Da ska jag gymma med bror! :)
Efter gymmet gick vi ner till stranden och lag dar i manga, manga timmar. At varldens goaste sallad, och sedan fick vi varsin cocosnot av hotellet.
De klattrade upp i ett av traden pa stranden och hamtade ner dem at oss, snacka om farks! Ha ha.
Darefter hade jag bokat in en massage pa SPA:t, vilket var helt underbart efter all den har stressen och alla spanningar man har i musklerna, en hel timma blev jag ompysslad.
Blir nog till att boka in flera ganger, da det ar betydligt billigare an i Sverige, dock valdigt dyrt for att vara i Kenya. Men SPA:t lever upp till sitt goda rykte.
Och nu har jag och Sofia klatt upp oss lite, och ska ut och ata pa en restaurang som ligger i narheten.
Sedan ska vi faktiskt dricka lite vin och titta pa TV pa hotellrummet! Kanske kommer Mariama och hennes trevliga vanner och joinar oss.
Jobbigast pa stranden ar alla beachboys. De star och vinkar, och glor i en timme innan de slutligen trottnar.
Turligt nog har vi vakter som haller dem pa avstand, men varje gang man ska ner och bada attackerar de en med allt fjask.
Inte alltfor sallan ser man aldre kvinnor med unga valtranade kenyanska killar. Avsmakligt lar jag saga.
Har bodde vi i tva manader, fast jag och Sofia alskar varandra sa mycket sa vi skot ihop sangarna.
Jag och Sofia och alla miljoner spindlar, men jaja, jag har botat min spindelskrack iallafall.
;) Nastan.
Detta mottes vi av nar vi kom in i hotellrummet.
Nyduschad och frasch!
Mysigt!
Snart kommer jag hem allihopa, jag saknar en massa manniskor och massa saker!
Josefin la ut lite bilder pa sin blogg pa mitt nya badrum!
Har ar en liten smygtitt. Jag langtar till att inreda lagenheten!
Skot om er alla sa lange!
Lyxliv i Mombasa
Hej pa er allihopa!
Nu har vi lamnat barnhemmet for den har gangen.
Det var med blandade kanslor som vi akte, en stor sorg i mitt hjarta att lamna alla barnen, personalen och hundarna! Usch, vilken jakla klump jag hade i halsen, och tararna bara strommade ner for kinderna. Jag hatar avsked, det ar verkligen fruktansvart jobbigt.
Men samtidigt var jag och Sofia helt slut i kropp och sjal.
Vara grannar skjutsade oss till Nairobi, och pa vagen dit sker en bilolycka precis framfor var bil, en lastbil kor in i en motorcykel. Sedan ser vi en dod kille ligga pa vagen som vi maste sicksacka oss forbi. Lastbilen korde vidare som om inget hade hant. Men men, life in Kenya!
Sedan tog vi flyg till Mombasa, nar vi landar pa flygplatsen i Mombasa hamtar chaufforen fran hotellet upp oss, finaste bilen pa parkeringen, dricka och handdukar att badda oss med.
Nar vi anlander till hotellet kastar de rosblad pa oss, och sedan fick vi champange och lite annat smatt och gott.
Hotellrummet finns det inte ord for hur fint det ar, aven har mottes vi av rosblad, en flaska vin, fruktkorg, och en efteratt dar det stog valkommen pa. Ni forstar, detta ar sadana kontraster fran vad vi ar vana med. Fran vad jag nagonsin har varit van med for att uttrycka sig sa. Det har ar verkligen helt otroligt alltihopa.
Min dusch igar, jag har nog aldrig njutit sa mycket av en dusch i hela mitt liv.
Tank att inte ha duschat pa en hel vecka, och nar ni "duschade" sa var det med iskalltvatten i en litenbalja och sedan komma till ett superfint badrum som har allt ni kan tanka er.
Idag har vi bara legat ute vid hotellets privata kritvita strand och blivit uppassade och slappnat av, hotellet har ett SPA, som ar ett av de basta har i Kenya. Och imorgon ska jag unna mig en massage.
Nu har vi klatt upp oss lite, till och med sminkat oss, for snart ska vi ut och ata med Mariama och hennes vanner som befinner sig har samtidigt som oss, fast pa ett annat hotell! Verkligen superroligt!
Vi traffade dessutom ett annat aldre trevligt par som var svenskar idag pa stranden.
Sa en middag med dem kommer det bli.
Nu ar det dags att bege sig! Men jag far uppdatera senare i veckan, detta var riktigt apdyrt. Sa det blir inte alltfor ofta.
Men nasta gang lagger jag in lite bilder ocksa.
Ha det sa bra allihopa, nu drojer det inte lange tills ja kommer hem!
Nu har vi lamnat barnhemmet for den har gangen.
Det var med blandade kanslor som vi akte, en stor sorg i mitt hjarta att lamna alla barnen, personalen och hundarna! Usch, vilken jakla klump jag hade i halsen, och tararna bara strommade ner for kinderna. Jag hatar avsked, det ar verkligen fruktansvart jobbigt.
Men samtidigt var jag och Sofia helt slut i kropp och sjal.
Vara grannar skjutsade oss till Nairobi, och pa vagen dit sker en bilolycka precis framfor var bil, en lastbil kor in i en motorcykel. Sedan ser vi en dod kille ligga pa vagen som vi maste sicksacka oss forbi. Lastbilen korde vidare som om inget hade hant. Men men, life in Kenya!
Sedan tog vi flyg till Mombasa, nar vi landar pa flygplatsen i Mombasa hamtar chaufforen fran hotellet upp oss, finaste bilen pa parkeringen, dricka och handdukar att badda oss med.
Nar vi anlander till hotellet kastar de rosblad pa oss, och sedan fick vi champange och lite annat smatt och gott.
Hotellrummet finns det inte ord for hur fint det ar, aven har mottes vi av rosblad, en flaska vin, fruktkorg, och en efteratt dar det stog valkommen pa. Ni forstar, detta ar sadana kontraster fran vad vi ar vana med. Fran vad jag nagonsin har varit van med for att uttrycka sig sa. Det har ar verkligen helt otroligt alltihopa.
Min dusch igar, jag har nog aldrig njutit sa mycket av en dusch i hela mitt liv.
Tank att inte ha duschat pa en hel vecka, och nar ni "duschade" sa var det med iskalltvatten i en litenbalja och sedan komma till ett superfint badrum som har allt ni kan tanka er.
Idag har vi bara legat ute vid hotellets privata kritvita strand och blivit uppassade och slappnat av, hotellet har ett SPA, som ar ett av de basta har i Kenya. Och imorgon ska jag unna mig en massage.
Nu har vi klatt upp oss lite, till och med sminkat oss, for snart ska vi ut och ata med Mariama och hennes vanner som befinner sig har samtidigt som oss, fast pa ett annat hotell! Verkligen superroligt!
Vi traffade dessutom ett annat aldre trevligt par som var svenskar idag pa stranden.
Sa en middag med dem kommer det bli.
Nu ar det dags att bege sig! Men jag far uppdatera senare i veckan, detta var riktigt apdyrt. Sa det blir inte alltfor ofta.
Men nasta gang lagger jag in lite bilder ocksa.
Ha det sa bra allihopa, nu drojer det inte lange tills ja kommer hem!
En liten uppdatering.
Hej pa er igen!
Just nu sitter vi inne i Nakuru for nast sista gangen. Bade jag och Sofia mar inte speciellt bra. Det ar mycket som ar jobbigt just nu och bada ar sjuka. Har ingen energi i kroppen alls, vi orkar knappt jobba, sedan far vi inte behalla nagat vi ater. Men ater medicin nu iallafall, och blir det inte battre far vi uppsoka lakare.
Nu snart aker vi till Mombasa, resan blev forlangd med en hel vecka!
Sa var granne har skjutsar oss till flygplatsen och sedan tar vi flyget till Mombasa, val pa flygplatsen blir vi upphamtad av hotellets chauffor och sedan ar vi pa plats, hotellet har SPA, havsutsikt, egen strand, gym, superfin pool, 3 olika restauranger med olika kulturers matratter. Allt som vi behover nu. Som vi sjalvkart betalar for sjalva. Hemlangtan ar enorm nu, och jag saknar familj & vanner. Jag har aldrig varit borta sahar lange fran dem.
Sista dagarna innan avfard ska vi inhandla nya vaningssangar till barnhemmet, 7 stycken med tack vare pengar fran Rotary.
Har aven ringt Olle Eriksson som godkannt.
Pa fredag har vi avslutningsmiddag med vara grannar som har varit helt fantastiskt vanliga mot oss under var vistelse pa barnhemmet. Dit har vi kunnat gatt om vi behovt prata lite, skratta, eller bara umgas. Sedan ska vi val ordna nagon form av avslutning for barnen ocksa.
Dessutom har jag gjort klart allt att jag kommer vara med och sponsra Stephens utbildning. Sa han blir mitt fadderbarn.
Han ar den jag kommer sakna mest med Kenya och varenda gang jag kommer att tanka pa Kenya kommer jag tanka pa honom.
Vart tog alla kommentarer vagen?
Just nu sitter vi inne i Nakuru for nast sista gangen. Bade jag och Sofia mar inte speciellt bra. Det ar mycket som ar jobbigt just nu och bada ar sjuka. Har ingen energi i kroppen alls, vi orkar knappt jobba, sedan far vi inte behalla nagat vi ater. Men ater medicin nu iallafall, och blir det inte battre far vi uppsoka lakare.
Nu snart aker vi till Mombasa, resan blev forlangd med en hel vecka!
Sa var granne har skjutsar oss till flygplatsen och sedan tar vi flyget till Mombasa, val pa flygplatsen blir vi upphamtad av hotellets chauffor och sedan ar vi pa plats, hotellet har SPA, havsutsikt, egen strand, gym, superfin pool, 3 olika restauranger med olika kulturers matratter. Allt som vi behover nu. Som vi sjalvkart betalar for sjalva. Hemlangtan ar enorm nu, och jag saknar familj & vanner. Jag har aldrig varit borta sahar lange fran dem.
Sista dagarna innan avfard ska vi inhandla nya vaningssangar till barnhemmet, 7 stycken med tack vare pengar fran Rotary.
Har aven ringt Olle Eriksson som godkannt.
Pa fredag har vi avslutningsmiddag med vara grannar som har varit helt fantastiskt vanliga mot oss under var vistelse pa barnhemmet. Dit har vi kunnat gatt om vi behovt prata lite, skratta, eller bara umgas. Sedan ska vi val ordna nagon form av avslutning for barnen ocksa.
Dessutom har jag gjort klart allt att jag kommer vara med och sponsra Stephens utbildning. Sa han blir mitt fadderbarn.
Han ar den jag kommer sakna mest med Kenya och varenda gang jag kommer att tanka pa Kenya kommer jag tanka pa honom.
Vart tog alla kommentarer vagen?
20/2 Det har langtar jag till.
- Tvatta mina klader i tvattmaskin.
- Stryka mina klader.
- Duscha i annat an regnvatten (som vi haller upp i en balja).
- Min underbara ororda (Josefin?!) garderob.
- Att sitta vid sin dator.
- Rusta lagenheten.
- Ha en riktig myskvall med hela familjen och ata tacos framfor TV:n.
- Emelie och Veronica pa jobbet.
- Busa och gosa med Amber.
- Att ga pa bio med mormor!
- Farmors makaroner.
- Sno och snowboard.
- Myskvallar med tjejerna.
- Skratt och promenader med Daniel.
- Sitta i en soffa titta pa TV och zappa mellan kanalerna.
- Tacos.
- Att vara ren.
- Elektricitet.
- Gefleortens mjolk.
- Min fina och duktiga frisor Emelie Andersson.
Man har verkligen lart sig att uppskatta vardagliga saker som vi har i Sverige. Mamma kan du tro pa att jag langtar till att tvatta och stryka? Ha ha. Hur som helst har det verkligen varit en nyttig erfarenhet att fa leva pa det har viset, var generation har vaxt upp med allt detta och inser nog inte hur bra vi har det.
Ger er lite mer bilder att titta pa, kommer inte bli sa mycket inlagg narmaste tva veckorna, men sedan blir det fler nar vi kommit till mombasa, som vi langtar jatte mycket efter, och hemlangtan har inte varit sa stor som nu. Det ar tur att jag har Sofia har, jag hade itne klarat detta utan henne, fast att vi ibland blir irriterad pa varandra utan anledning pg.a. av de provningar vi utsatts for. Men det kan vi alltid skratta at efter ett tag!
Glada barn!
Kan ni tankar er att finnas till for alla de har barnen som alla kraver enorm uppmarksamhet? Och da har vi aven alla boarders som inte ar med pa bilden...
Barnen alskar fotboll! Vissa spelar i tofflor andra barfota, och vissa ar sa glada for fotbollsskor, sa nar en har gatt sonder springer de runt med en sko. 
Samson, killen i blatt, ar en av de basta pa fotboll. Han ar dessutom ett av de fa barnen som ar jatte snall mot djuren, han tar alltid hand om hundarna. 
De har ingen aning om vem Zlatan ar. 
James busar! Stephen har ingen aning.
Simba vaxer sa det knakar! 
Tva tuffingar! 
Sekunden efter tar simba och ater upp bajs fran korna! 
Solnedgang vid barnhemmet.
Jag ar INTE sahar brun. Blekfis number 1. Men vi far sola pa Mombasa sa det racker.
Aterstaende dagar forstsatter vi var hardtraning med springturer varje morgon och powerwalk till Kamp Ya moto samt en halvtimmes mage, rygg traning varje dag.
Det gor oss pa mycket battre humor, och det galler att sysselsatta sig.
Masai mara
Delar med mig av ett privat dagboksinlagg som jag skrev under tiden vi var i Masai mara.
16/2, Detta blev aningen langt, men las om ni har lust.
Just nu sitter jag utanfor vart talt pa campingen. Vi anlande hit pa eftermiddagen igar. Vagen hit var i sig en upplevelse da vi tillbringat var tid pa phyllis, utan andra intryck an just barnhemmet och den dammiga omgivningen runtomkring samt nagra ganger i staden Nakuru och den staden ar inte mycket att hanga i julgranen!
Darfor nar vi passerade djupa dalar och hoga berg satt vi och tittade oss omkring med hapnad, det var alltsa sahar Kenya sag ut! Nar vi kom upp i bergen var luften riktigt frisk och utsikten fantastisk. Darefter foljde en 50 km lang vag som guppade nagat alldeles otroligt - inte alls lika fantastiskt!
Val framme fick vi god mat och darefter begav vi oss ut pa en kort game drive. Intrycken var manga och vi motte genast Zebror, antiloper och giraffer. Dessutom fick vi syn pa 2 lejonhanar. Lejonen var oerhort vackra och Masai mara var obeskrivligt vackert. Jag vet inte om jag nagansin sett nagat sa vackert. Ar det sahar jorden skulle se ut om inte manniskan forstorde den? Da har jag rest en hel del och sett manga vackra vyer, Normandies vackra kust, Greklands glittrande vatten och Roms vackra arkitektur for att namna nagra. Djur ar nagat alldeles speciellt, zebrornas unika tackning pa var och en av dem som ett fingeravtryck, lejonens magnifika man och Giraffernas statlighet.
Val tillbaka vid campingen at jag och Sofia en valdigt god middag (det godaset vi atit pa lange) kott och potatis.
Proppmatta av bade mat och intryck gick vi till taltet, krop ner i vara sovsackar och laste varsin bok. Jag har avverkat 6 bocker an sa lange har i Kenya. Bra bocker dessutom, for en gangs skull har jag ett lugn i kroppen for att gora mig tiden att lasa en bok. Studier och stress har pa nagat vis varit ivagen for laslusten, som var sa stor nar jag var yngre.
Naval, tillbaka till Masai mara. Vi somnade tidigt och halv sex klev vi upp morgonen darpa och gjorde oss klara for en heldag ute pa savannen. Den har dagen overtraffade alla vara forvantningar. Aven idag fick vi se lejon. Men bast av allt var att kanna alla dofter som slog emot en. Frisk doft, som om alla underbara dofter hade blandats till en enda ljuvlig. Solen varmde i ansiktet och tillslut satt jag bara dar och blundade en lang stund.
Vi begav oss mot gransen till Tanzania och dess savann Serengeti. Sjalvklart tog vi ett foto nar vi befann oss pa tva platser samtidigt! Ha ha!
Nu var vi inte langt ifran Masai river som var vart nasta mal. Har stannade vi och at var matsack som vi hade med oss till lunch. Aporna runtomkring oss forsokte oavbrutet knycka at sig en bit och tillslut lyckades en av dem ta en av Fias bananer. Tillsammans med parkvakter som bar stora vapen gick vi ut och tittade pa krokodiler och flodhastar. Flodhastarna ar grymt farliga och dodar arligen manniskor.
Sedan begav vi oss tillbaka och plotsligt ser vi en gasell som foder en unge. Vi stannar och ser pa och vi ser allt pa valdigt nara hall, fran att gasellen krystar fram ungen till att ungen borjar stapla pa sina rangliga ben. Tidigare pa dagen hade vi aven sett ett lejon falla en gasell rakt framfor ogenen pa oss och kanske ar det sa, att nar ett liv tas skapas aven ett nytt. Det kandes som det naturligaste som finns, naturens gang helt enkelt.
Regnet borjade falla och djuren sokte skydd. Nagra geopader eller leoparder sag vi inte denna dag men vi hoppas fortfarande. Elefanter sag vi manga av, de stog lugnt vid vattenbrynet och drack vatten med sina langa snablar, brevid stog deras elefantungar och viftade med sina stora oron. Tillslut kande elefantmamman sig hotad och markerade tydligt for oss att det var dags for oss att bege oss hemmat, vilket vi gjorde. En arg mamma ska man ha respekt for, sa mycker vet jag sedan egen erfarenhet, ha ha!
Nu har vi druckit gott kenyanskt kaffe och invantar middagen. Upptackte till min stora beskvikelse att jag glomt kameraladdaren "hemma" pa barnhemmet och batterierna har borjat tryta. Turligt nog har Sofia fulla batterier pa sin tills morgondagen da vi ska besoka en masai by och forhoppningsvis se leoparder och geopader. Har redan fatt underbart vackra bilder och filmer sa det ar inte hela varlden, hakuna matata eller vad sager man?
Innan vi begav oss till Masai mara var det jobbigt. Nagra av barnen, Joseph, Beatrice och Jane skulle bege sig till secondary school och vi kommer inte fa traffa dem mer under var vistelse innan vi beger oss till Sverige. Tararna foll hos bade mig, Sofia och barnen, dagen innan hade vi skrivit varsitt brev till dem om deras personlighet och betydelse for oss. Kommer dessa ungdomar behalla sitt fina satt och varderingar ar jag overtygad om att de alla kommer na sina drommar. Beatrice som vill bli sjukskoterska, Jane som vill bli journalist eller kirurg och Joseph som vill bli soldat for FN for att som han sager sjalv, skydda manniskor fran ondska.
Kvallen innan deras avfard var jag precis pa vag till att ga och lagga mig nar jag far syn pa en av killarna som ar 11 ar som star ensam tyst och trycker mot vaggen. Jag ser genast att nagat ar fel, da han annars alltid har ett underbart leende pa lapparna. Det tar ett tag innan jag far ur honom vad som ar fel, trots att jag redan forstod. Pojken forlorade sin mamma i en bilolycka i somras. Han behovde inte saga mycket och sedan sitter vi en lang stund och han kryper nara, nara. Jag styrker honom over haret. Vi pratar om himlen och hur hans mamma sitter och ler mot honom just nu. Stjarnhimlen lyser klart ovanfor oss som den bara kan gora gar och han pekar upp och sager att himlen nog ar dar, den ar nog vit sager han. Hans grat lugnas och vi pratar om hans mamma och min pappa. Tank att ett barn kan vara sa mycket klokare an manga vuxna manniskor med deras klumpiga kommentarer.
Efter ett tag kommer en av barnhemmets anstallda, hon ser genast att nagat ar fel och pratar lange med honom pa swahili. Hon forklarar senare for mig att hon sa at honom att sysselsatta sig med annat, inte tanka pa alla elandigheter som finns i varlden , skulle han gora det skulla han inte orka.
Det ar val dar vi skiljer oss at. Svenskars eviga behov av att prata om saker, alta och ga i terapi. Det ar nog sa att en blandning ar det som behovs. Behovet av att prata finns alltid hos manniskan, men det finns ocksa ett behov av att ga vidare och lamna saker bakom oss. Njuta av livet, lara oss att leva med vara sorger. Som alla pa nagat vis bar med sig.
jag och pojken satte oss och tittade pa film pa TV:n, den drivs av en generator som Jacinta kopt till dem i julklapp och som nu ar en favorit bland barnen. Stephen gjorde oss sallskap och han kramade ocksa om den lilla pojken, barnen har en oerhord formaga att ta hand om varandra och forsta varandra. Sedan kikade vi pa filmklipp pa min mobil och de skrattade gott at Pernilla Lewin nar hon forsaker klattra upp pa en hast i Belgien och at lillasyster Elin som lever loppan! De tycker att jag ska ta med min Elin nasta gang jag kommer.
Nar det var laggdags foljde jag med pojken till sangen och sa godnatt. Det ar skont att kanna sig behovd, om an otrillracklig till alla barnen och en onskan inom sig att alla skulle fatt vara utan sin sorg och sina tragiska bakgrunder. Tacksam over att stallen som phyllis memorial finns och alla manniskor som star bakom dem.Jag somnar med manga tankar den kvallen och med en klump i magen. Varfor finns allt elande? Vad ska livet lara oss? Att inte ta nagan eller nagot forgivet? Fast det borde man fa gora med en foralder.
Naganstans maste man ta avstand och fa komma ivag, masai mara kandes valbehovligt och kommer sakerligen ge oss nya krafter till att finnas till for barnen de sista 20 dagarna som aterstar pa barnhemmet nar vi kommer tillbaka.
Skall aven papeka att vi sag bade geopader och leopader dagen efter!
16/2, Detta blev aningen langt, men las om ni har lust.
Just nu sitter jag utanfor vart talt pa campingen. Vi anlande hit pa eftermiddagen igar. Vagen hit var i sig en upplevelse da vi tillbringat var tid pa phyllis, utan andra intryck an just barnhemmet och den dammiga omgivningen runtomkring samt nagra ganger i staden Nakuru och den staden ar inte mycket att hanga i julgranen!
Darfor nar vi passerade djupa dalar och hoga berg satt vi och tittade oss omkring med hapnad, det var alltsa sahar Kenya sag ut! Nar vi kom upp i bergen var luften riktigt frisk och utsikten fantastisk. Darefter foljde en 50 km lang vag som guppade nagat alldeles otroligt - inte alls lika fantastiskt!
Val framme fick vi god mat och darefter begav vi oss ut pa en kort game drive. Intrycken var manga och vi motte genast Zebror, antiloper och giraffer. Dessutom fick vi syn pa 2 lejonhanar. Lejonen var oerhort vackra och Masai mara var obeskrivligt vackert. Jag vet inte om jag nagansin sett nagat sa vackert. Ar det sahar jorden skulle se ut om inte manniskan forstorde den? Da har jag rest en hel del och sett manga vackra vyer, Normandies vackra kust, Greklands glittrande vatten och Roms vackra arkitektur for att namna nagra. Djur ar nagat alldeles speciellt, zebrornas unika tackning pa var och en av dem som ett fingeravtryck, lejonens magnifika man och Giraffernas statlighet.
Val tillbaka vid campingen at jag och Sofia en valdigt god middag (det godaset vi atit pa lange) kott och potatis.
Proppmatta av bade mat och intryck gick vi till taltet, krop ner i vara sovsackar och laste varsin bok. Jag har avverkat 6 bocker an sa lange har i Kenya. Bra bocker dessutom, for en gangs skull har jag ett lugn i kroppen for att gora mig tiden att lasa en bok. Studier och stress har pa nagat vis varit ivagen for laslusten, som var sa stor nar jag var yngre.
Naval, tillbaka till Masai mara. Vi somnade tidigt och halv sex klev vi upp morgonen darpa och gjorde oss klara for en heldag ute pa savannen. Den har dagen overtraffade alla vara forvantningar. Aven idag fick vi se lejon. Men bast av allt var att kanna alla dofter som slog emot en. Frisk doft, som om alla underbara dofter hade blandats till en enda ljuvlig. Solen varmde i ansiktet och tillslut satt jag bara dar och blundade en lang stund.
Vi begav oss mot gransen till Tanzania och dess savann Serengeti. Sjalvklart tog vi ett foto nar vi befann oss pa tva platser samtidigt! Ha ha!
Nu var vi inte langt ifran Masai river som var vart nasta mal. Har stannade vi och at var matsack som vi hade med oss till lunch. Aporna runtomkring oss forsokte oavbrutet knycka at sig en bit och tillslut lyckades en av dem ta en av Fias bananer. Tillsammans med parkvakter som bar stora vapen gick vi ut och tittade pa krokodiler och flodhastar. Flodhastarna ar grymt farliga och dodar arligen manniskor.
Sedan begav vi oss tillbaka och plotsligt ser vi en gasell som foder en unge. Vi stannar och ser pa och vi ser allt pa valdigt nara hall, fran att gasellen krystar fram ungen till att ungen borjar stapla pa sina rangliga ben. Tidigare pa dagen hade vi aven sett ett lejon falla en gasell rakt framfor ogenen pa oss och kanske ar det sa, att nar ett liv tas skapas aven ett nytt. Det kandes som det naturligaste som finns, naturens gang helt enkelt.
Regnet borjade falla och djuren sokte skydd. Nagra geopader eller leoparder sag vi inte denna dag men vi hoppas fortfarande. Elefanter sag vi manga av, de stog lugnt vid vattenbrynet och drack vatten med sina langa snablar, brevid stog deras elefantungar och viftade med sina stora oron. Tillslut kande elefantmamman sig hotad och markerade tydligt for oss att det var dags for oss att bege oss hemmat, vilket vi gjorde. En arg mamma ska man ha respekt for, sa mycker vet jag sedan egen erfarenhet, ha ha!
Nu har vi druckit gott kenyanskt kaffe och invantar middagen. Upptackte till min stora beskvikelse att jag glomt kameraladdaren "hemma" pa barnhemmet och batterierna har borjat tryta. Turligt nog har Sofia fulla batterier pa sin tills morgondagen da vi ska besoka en masai by och forhoppningsvis se leoparder och geopader. Har redan fatt underbart vackra bilder och filmer sa det ar inte hela varlden, hakuna matata eller vad sager man?
Innan vi begav oss till Masai mara var det jobbigt. Nagra av barnen, Joseph, Beatrice och Jane skulle bege sig till secondary school och vi kommer inte fa traffa dem mer under var vistelse innan vi beger oss till Sverige. Tararna foll hos bade mig, Sofia och barnen, dagen innan hade vi skrivit varsitt brev till dem om deras personlighet och betydelse for oss. Kommer dessa ungdomar behalla sitt fina satt och varderingar ar jag overtygad om att de alla kommer na sina drommar. Beatrice som vill bli sjukskoterska, Jane som vill bli journalist eller kirurg och Joseph som vill bli soldat for FN for att som han sager sjalv, skydda manniskor fran ondska.
Kvallen innan deras avfard var jag precis pa vag till att ga och lagga mig nar jag far syn pa en av killarna som ar 11 ar som star ensam tyst och trycker mot vaggen. Jag ser genast att nagat ar fel, da han annars alltid har ett underbart leende pa lapparna. Det tar ett tag innan jag far ur honom vad som ar fel, trots att jag redan forstod. Pojken forlorade sin mamma i en bilolycka i somras. Han behovde inte saga mycket och sedan sitter vi en lang stund och han kryper nara, nara. Jag styrker honom over haret. Vi pratar om himlen och hur hans mamma sitter och ler mot honom just nu. Stjarnhimlen lyser klart ovanfor oss som den bara kan gora gar och han pekar upp och sager att himlen nog ar dar, den ar nog vit sager han. Hans grat lugnas och vi pratar om hans mamma och min pappa. Tank att ett barn kan vara sa mycket klokare an manga vuxna manniskor med deras klumpiga kommentarer.
Efter ett tag kommer en av barnhemmets anstallda, hon ser genast att nagat ar fel och pratar lange med honom pa swahili. Hon forklarar senare for mig att hon sa at honom att sysselsatta sig med annat, inte tanka pa alla elandigheter som finns i varlden , skulle han gora det skulla han inte orka.
Det ar val dar vi skiljer oss at. Svenskars eviga behov av att prata om saker, alta och ga i terapi. Det ar nog sa att en blandning ar det som behovs. Behovet av att prata finns alltid hos manniskan, men det finns ocksa ett behov av att ga vidare och lamna saker bakom oss. Njuta av livet, lara oss att leva med vara sorger. Som alla pa nagat vis bar med sig.
jag och pojken satte oss och tittade pa film pa TV:n, den drivs av en generator som Jacinta kopt till dem i julklapp och som nu ar en favorit bland barnen. Stephen gjorde oss sallskap och han kramade ocksa om den lilla pojken, barnen har en oerhord formaga att ta hand om varandra och forsta varandra. Sedan kikade vi pa filmklipp pa min mobil och de skrattade gott at Pernilla Lewin nar hon forsaker klattra upp pa en hast i Belgien och at lillasyster Elin som lever loppan! De tycker att jag ska ta med min Elin nasta gang jag kommer.
Nar det var laggdags foljde jag med pojken till sangen och sa godnatt. Det ar skont att kanna sig behovd, om an otrillracklig till alla barnen och en onskan inom sig att alla skulle fatt vara utan sin sorg och sina tragiska bakgrunder. Tacksam over att stallen som phyllis memorial finns och alla manniskor som star bakom dem.Jag somnar med manga tankar den kvallen och med en klump i magen. Varfor finns allt elande? Vad ska livet lara oss? Att inte ta nagan eller nagot forgivet? Fast det borde man fa gora med en foralder.
Naganstans maste man ta avstand och fa komma ivag, masai mara kandes valbehovligt och kommer sakerligen ge oss nya krafter till att finnas till for barnen de sista 20 dagarna som aterstar pa barnhemmet nar vi kommer tillbaka.
Skall aven papeka att vi sag bade geopader och leopader dagen efter!
Hej pa ar allihopa.
Idag skulle jag och Sofia egentligen folja med en organisation som arbetar med gatubarn har i Nakuru, vi skulle folja med och ga runt och prata med barnen innan de blivit for hoga av lim. Men da bade jag och Sofia varit sjuka i tre dagar hade vi ingen ork nar vi val kom fram, vi ar helt slut i kroppen.
Dessutom lyckades jag att skara mig i fingret, branna mig och tanda eld pa ett par grytlappar nar jag skulle ta av kastrullen fran gasspisen haromdagen.KlantEmma ar i farten igen!
Turligt nog fick vi folja med nasta fredag istallet!
Langre inlagg an sahar blir det inte idag.
Ska forsoka peta i oss nagat att ata har inne i staden nu, sedan handla lite vatten och annat smatt och gatt till var safari som ar pa mandag.
Fia har skrivit betydligt mycket langre inlagg, sa ga in och titta pa hennes blogg:www.fiaikenya.blogg.se
Dessutom lyckades jag att skara mig i fingret, branna mig och tanda eld pa ett par grytlappar nar jag skulle ta av kastrullen fran gasspisen haromdagen.KlantEmma ar i farten igen!
Turligt nog fick vi folja med nasta fredag istallet!
Langre inlagg an sahar blir det inte idag.
Ska forsoka peta i oss nagat att ata har inne i staden nu, sedan handla lite vatten och annat smatt och gatt till var safari som ar pa mandag.
Fia har skrivit betydligt mycket langre inlagg, sa ga in och titta pa hennes blogg:www.fiaikenya.blogg.se
Habari!!!
Hej pa er allihopa, har ar allt bra. Sitter i staden Nakuru nu och ska snart ga och inhandla lite olika saker.
Tittade nyss in pa min kare van Emma Lennholms blogg och fick syn pa hennes bilder pa chips, bade jag och Fia skrek rakt ut, fyyy, Haha! Maten borjar kannas lite enformig och vi ar trotta.
Vi var ute och sprang imorse, jag har varit sjuk sa har inte gjort det pa en vecka, och sedan blev det ett agg fran grannen och en banan.
Naval, i lordags var vi pa brollop, vilket var hur fint som helst! Det var manniskor fran alla mojliga kulturer dar, kenyaner, pakistanier, afghaner och sa vi och nagra engelsman. Wendo (bruden) var riktigt vacker! Maten var helt underbar och pa kvallen unnade vi oss till och med lite vin med brollopsparet.
Pa sondagen var det dags for talentshow, utanfor oste regnet ner. Har aldrig sett sadant regn forut och man kunde tro att allt skulle flyta bort. Hela barnhemsomradet forvandlades till en enda stor gyttjepol.
Men nu skiner solen igen. Barnen hade jatte roligt och aven personalen, sa det blev riktigt lyckat!
Vann gjorde en liten tjej som skrivit en jatte fin dikt.
Idag ska vi aven kopa lopp/lossmedel och hundmat till en liten krabat som vi hittade overgiven haromdagen.
Det ar de har lilla valpen pa bilden som har blivit var nya lilla bebis.
Vi har dopt honom till Simba som betyder lejon pa swahili.
Jag dansar med Joseph och Beatrice, de visar lite afrikansk dans.
Jag och Fia pa brollopet.
\
Klanning inkopt pa marknaden i nakuru.
Hittade aven en riktig Marc o polo klanning for 50 svenska kronor.
Brudparet!
Fest!
En viss hemlangtan kryper sig pa, nu har vi en manad kvar pa barnhemmet, sedan blir det nagra dagars semester i mombasa!
Saknar manga darhemma, familj,vanner och arbetskamrater. Men vi ses nar jag kommer hem, tills vidare ska ja passa pa att njuta av alla manniskor har och den afrikanska kulturen.
Tittade nyss in pa min kare van Emma Lennholms blogg och fick syn pa hennes bilder pa chips, bade jag och Fia skrek rakt ut, fyyy, Haha! Maten borjar kannas lite enformig och vi ar trotta.
Vi var ute och sprang imorse, jag har varit sjuk sa har inte gjort det pa en vecka, och sedan blev det ett agg fran grannen och en banan.
Naval, i lordags var vi pa brollop, vilket var hur fint som helst! Det var manniskor fran alla mojliga kulturer dar, kenyaner, pakistanier, afghaner och sa vi och nagra engelsman. Wendo (bruden) var riktigt vacker! Maten var helt underbar och pa kvallen unnade vi oss till och med lite vin med brollopsparet.
Pa sondagen var det dags for talentshow, utanfor oste regnet ner. Har aldrig sett sadant regn forut och man kunde tro att allt skulle flyta bort. Hela barnhemsomradet forvandlades till en enda stor gyttjepol.
Men nu skiner solen igen. Barnen hade jatte roligt och aven personalen, sa det blev riktigt lyckat!
Vann gjorde en liten tjej som skrivit en jatte fin dikt.
Idag ska vi aven kopa lopp/lossmedel och hundmat till en liten krabat som vi hittade overgiven haromdagen.
Det ar de har lilla valpen pa bilden som har blivit var nya lilla bebis.
Vi har dopt honom till Simba som betyder lejon pa swahili.
Jag dansar med Joseph och Beatrice, de visar lite afrikansk dans.
Jag och Fia pa brollopet.
\
Klanning inkopt pa marknaden i nakuru. Hittade aven en riktig Marc o polo klanning for 50 svenska kronor.
Brudparet! Fest!En viss hemlangtan kryper sig pa, nu har vi en manad kvar pa barnhemmet, sedan blir det nagra dagars semester i mombasa!
Saknar manga darhemma, familj,vanner och arbetskamrater. Men vi ses nar jag kommer hem, tills vidare ska ja passa pa att njuta av alla manniskor har och den afrikanska kulturen.
En uppdatering.
Moshiri i sin skoluniform innan han borjar secondary school. For en gangs skull hade han ett allvar pa sina lappar, annars har han alltid det finaste leendet jag vet. Moshiri var en av de forsta barnen vi larde kanna har pa Phyllis.
Sa det kandes tungt att saga hej da till honom. Mest tungt var det for Joseph. Hans allra basta van, kan ni tankar er att de har ingen chans att kommunicera med varandra, nu nar de borjar pa olika skolor langt ifran varandra, (man bor pa skolorna har) och de har funnits for varandra i manga ar. Vanskapen blir annu mer stark nar man intehar nagan familj alls, man har varandra. Den vanskapen de har med varandra var sa himla fin att se, darfor skar det i hjartat nar de skulle saga hej da till varandra.
Joseph stog kvar pa vagen och tittade efter bilen nar han akte ivag.
Simon och James , Lee i bakgrunden!
James ar Stephens lillebror, valdigt lika, och lika underbara bada tva!
Det har ar Beatrice, en riktigt smart tjej med ett underbart hjarta. Hon borjar snart secondary school hon med.
James , busungen!
Sitter just nu pa internetcafet i staden Nakuru, det regnar utanfor, vilket betyder valdigt mycket for befolkningen, och Phyllis. Manniskorna har ar beroende av regnet for sin overlevnad. Forra aret regnade det bara sammanlagt en vecka pa hela aret, och oerhort manga manniskor dog av svalt. Darfor blir jag och Sofia overlyckliga over regnet, nagat man kanske inte skulle vara hemma.
Varlden ar bra konstig, nar vi har sa mycket regn, och hemma kan vi ta en bad i rent vatten. Rent vatten som de bara skulle kunna dromma om har. Nar jag och Sofia duschar tar vi och tvattar haret i en balja med regnvatten, en gang i veckan. Annars unnar vi oss en dusch pa ett internationellt hotell har inne i Nakuru, ytterligare en gang i veckan.
Vet nu hur mycket en kvinna saljer sig far har i Kenya,? Till samma kostnad som en banan kostar har, alltsa 5shillings, fem ore, svenska kronor!!! Det ar ofattbart vilken fattigdom som rader har och hur desperata manniskor verkligen ar.
Sofia och lilla underbara Ruth som ar tre ar.
Den har utsikten ar inte alls att klaga pa. Landskapet gronskar verkligen nu nar regnet har kommit. Nar jag och Sofia aker pa Safari har djuren fatt ungar och savannen kommer gronska. Vi ska aka pa safari den 15 februari och stanna i savannen i fyra dagar. Det ser vi verkligen fram emot!
Kortet ar taget hos vara grannar som har en underbar veranda till denna utsikt, dar brukar vi sitta och ta det lugnt nar vi behover komma ifran barnhemmet ibland for att koppla av. Kanske lasa en bok och samtala med grannarna som ar helt underbara.
Imorgon ska jag och Sofia pa deras brollop, det blir halvt muslimskt och halvt kristet, vilket kommer bli valdigt spannande! De kommer vigas framfor den har utsikten och det kommer vara massvis med gaster. Jag och Sofia har kopt en varsin lang klanning, halsband, orhangen och det ar verkligen LYX att fa fixa till sig lite har,da man gar runt med sunkiga klader varje dag, ska bli fint att kanna sig lite feminim.
Det har Shais och Wendo som gifter sig!
Stephen,min underbara Stephen. Han vill se allvarlig ut pa alla kort, for han tycker att han ser cool ut da,jag lyckas dock alltid fa honom att skratta, sa att sa manga kort nar han ser allvarlig ut finns inte. Har lyckas han dock se allvarlig ut. Stilig i sin kavaj en lordagkvall.
Har har vi Joseph, en riktigt go kille som brukar komma till mig och Sofia varje dag for att bli omplastrad pa foten, dar han har ett litet sar, jag tror mest att han tycker att det ar mysigt att fa prata lite och bli ompysslad, saret i sig ar inte alls sa farligt.
Jag och Stevie!
Alla de har barnen hade levt under misar eller varit doda vid det har laget om de inte kommit till Phyllis.
Deras livshistorier ar verkligen hjartskarande. Kan ni tankar er att se er pappa bli dodad med pilbage och maschetas framfor era ogen nar ni forsoker fly? Nar han forsoker forsvara sin familj.
Kenyaner har dock en helt annan syn pa livet och lar sig att le och skratta mycket fortare an svenskar.
Svenskar altar saker kanske hela livet, tank pa hur manga resurser som skulle sattas in om ett svenskt barn skulle varit med om samma sak.
Ett annat barn satt fastkedjad runt halsen som femaring, undernard, och agerade tjanare till sin farmor nar de anstallda pa phyllis hamtade henne. Idag springer hon runt och leker med de andra barnen med ett fantastiskt leende.
En typisk dag pa Phyllis.
06:00 - Vackarklockan ringer
06:30 - Springer till en helt underbart vacker soluppgang i Kenya.
08:00- Frukost, som antingen bestar av en banan eller en avocado.
08:30 Gar ut till personalen och barnen, hjalper t.ex. till med att rensa ris som barnen sedan ater som lunch.
10:00 - Klar med riset, fragar vad som behovs goras, kan vara exempelvis att hacka cabbage, darefter hamtar vi veden som nagan av killarna har huggit pa morgonen.
12:00 - Ater lunch, som bestar av pasta , tomat och lok (som vi plockar i tradgarden utanfor)
13:00 - Hackar squmawiki, som forovrigt ar jatte gott, detta ater vi pa kvallen med barnen, tillsammans med Ugali som vi borjat bli van med ocksa!
15:00 - Sopar matsalen , skura i koket.
16:00 - 19:00 - umgas med alla barnen pa barnhemmet! De slutar skolan kl:18:00, forutom vissa barn som inte gar i skolan, de umgas vi med hela dagen och de hjalper till med arbetsysslorna, detta ar de aldsta barnen som snart ska ivag pa high school.
19:00 - Dags for middag, squmawiki, cabbage samt ugali. Detta ater vi med barnen, ibland ater jag och Sofia istallet ananas, mango eller nagan annan frukt.
Efter maten har barnen laxlasning, och da brukar vi sitta med, eller hjalpa till sa gott det gar, men de ar redan sa duktiga!
20:00 Har vi tandborsting med barnen, vi arbetar valdigt mycket med att barnen ska borja bortsa tanderna, de forsoker med allt for att slippa, hittar pa att de inte har tandborstar fast att de har, ater upp tandkramen vi ger osv. Men igar fick vi ALLA att borsta.
De anvander istallet en vass pinne och petar mellan tanderna. Men nu ska vi minsann halla igang detta.
och halla en lektion i hur viktigt tandborstning ar.
Detta har redan gjorts manga ganger tidigare av volontarer och tandlakare, men det maste uppdateras.
21:00 - Lagger jag och Sofia oss och laser en bok, har redan last ut twilight och New moon pa engelska, ar nu inne pa snabba cash!
Sedan slocknar vi !
Detta speglar en valdigt effektiv dag, men den ar inte alls jobbig pa nagat satt, allt ar sa lugnt och behagligt, ingen stress naganstans, jag ar valdigt lugn har och all stress ar verkligen borta inom mig.Man far verkligen tid att tanka utan att nagon paverkar en. Att sitta i solen och hacka cabbage och squmawiki ar bara mysigt. Krama barnen och ta promenader med dem. Alla dagar varjerar ju, pa helgerna umgas vi bara med barnen nastan, tar en promenad till byn kamp ya moto och gar pa fruktmarknad med barnen, vilket de tycker ar jatte spannande, och de satter alltid pa sig sina finaste klader.
Ibland ar vi med barnen i skolan, vi var pa en jatte bra lektion haromdagen som handlade om HIV/AIDS, dar lararen tog upp viktiga saker som fordommar mot HIV/AIDS, alla ar valdigt troende har, och hon berattade for alla barnen att det inte var en forbannelse av gud att fa viruset. Hur man fick smittan och alla mojliga fakta.
Valdigt bra att man jobbar forebyggande och aven tar bort missuppfattningar som finns i samhallet som tyvarr skapats av vuxna manniskor.
Nu pa lordag ska jag upptrada for barnen med dans, brukar dansa MED dem och harlart mig lite afrikanska steg.
Men nu ska jag visa lite annan dans. Sa himla roligt, de alskar verkligen musik och dans har.
Sa nasta lordag anda ska jag och Sofia arrangera en talangshow, dar barnen ska fa upptrada med sang och dans, personalen ska agera jury och vi konfrancier.
Ska da kopa lask till barnen och lite chips, hanga upp ballonger och bara ha det mysigt.
Nu ar vi i Nakuru, ska ga pa marknaden och kolla efter nagon klanning samt skivor till talangshowen.
Sedan ska vi till ett hotell har som vi badar och solar vid en gang i veckan, en ledig dag i veckan alltsa. Darefter tillbaka till barnhemmet och mysa med alla barnen.
Personalen ar helt underbara, glada och skamtar med oss, man kommer aven dem narmare och narmare varje dag. De har verkligen humor och de ar sa karleksfulla manniskor. Ikvall ska vi ut och springa med en av dem
Igar var vi pa mote med en fran Rotary, Rotary i Nakuru ar engagerade i att borra en brunn pa barnhemmet, idag samlar barnhemmet upp regnvatten, da det ar valdigt ofta torka har och forra aret var de tvugna att kopa dyrt vatten. Ett projekt som kostar mycket pengar, men vi hoppas kunna hjalpa till med det i och med vara forelasningar och flera rotary foreningar i Sverige ar engagerade i detta och har det som forsta prioritet. Motet var valdigt givande och mannen var vattenexpert, visade oss runt pa en fabrik dar man renade vatten. Valdigt intressant.Detta gjorde vi med volontarsamordnaren Cecilia och Sabine som ar har med oss, vi alla fungerar jatte bra ihop och de har gett oss manga tips och fakta som kan vara bra att ha.
Las aven sofias blogg som jag har lankad haruppe.
www.fiaikenya.blogg.se
Man favoriserar ju sjalvklart inget barn, men det har ar Stephen, kallad Stevie, han ar lika gammal som min bror och jag tycker om honom sa himla mycket, kanner verkligen att jag fatt en speciell kontakt med honom. Han ar alltid glad och positiv, vi skamtar alltid med varandra och jag kommer sakna honom som en tok! Stephens pappa blev mordar under kriget 2007 i och med valet. Hans mamma bor fortfarande pa en flyktinganlaggning dar hon delar ett utrymme pa 12 kvadratmeter med 11 andra vuxna, med ingen chans att ta hand om sina barn.
En bild fran skolan som barnen gar pa. Skolan har vunnit manga utmarkelser som den basta i distriktet da barnen far valdigt fina betyg.
Jag och gosungen Shepkor, en busig liten tjej som gillar att sitta i mitt kna!
Fortsatt med era kommentarer blir sa himla glad over dem!
Alla kan val kommentera va?? haha :D
Nu borjar tiden rinna ut och jag hann inte med nagon rapport till rotary idag, men det jag skrivit har kanske racker denna gang.
Kramar Emma!
06:30 - Springer till en helt underbart vacker soluppgang i Kenya.
08:00- Frukost, som antingen bestar av en banan eller en avocado.
08:30 Gar ut till personalen och barnen, hjalper t.ex. till med att rensa ris som barnen sedan ater som lunch.
10:00 - Klar med riset, fragar vad som behovs goras, kan vara exempelvis att hacka cabbage, darefter hamtar vi veden som nagan av killarna har huggit pa morgonen.
12:00 - Ater lunch, som bestar av pasta , tomat och lok (som vi plockar i tradgarden utanfor)
13:00 - Hackar squmawiki, som forovrigt ar jatte gott, detta ater vi pa kvallen med barnen, tillsammans med Ugali som vi borjat bli van med ocksa!
15:00 - Sopar matsalen , skura i koket.
16:00 - 19:00 - umgas med alla barnen pa barnhemmet! De slutar skolan kl:18:00, forutom vissa barn som inte gar i skolan, de umgas vi med hela dagen och de hjalper till med arbetsysslorna, detta ar de aldsta barnen som snart ska ivag pa high school.
19:00 - Dags for middag, squmawiki, cabbage samt ugali. Detta ater vi med barnen, ibland ater jag och Sofia istallet ananas, mango eller nagan annan frukt.
Efter maten har barnen laxlasning, och da brukar vi sitta med, eller hjalpa till sa gott det gar, men de ar redan sa duktiga!
20:00 Har vi tandborsting med barnen, vi arbetar valdigt mycket med att barnen ska borja bortsa tanderna, de forsoker med allt for att slippa, hittar pa att de inte har tandborstar fast att de har, ater upp tandkramen vi ger osv. Men igar fick vi ALLA att borsta.
De anvander istallet en vass pinne och petar mellan tanderna. Men nu ska vi minsann halla igang detta.
och halla en lektion i hur viktigt tandborstning ar.
Detta har redan gjorts manga ganger tidigare av volontarer och tandlakare, men det maste uppdateras.
21:00 - Lagger jag och Sofia oss och laser en bok, har redan last ut twilight och New moon pa engelska, ar nu inne pa snabba cash!
Sedan slocknar vi !
Detta speglar en valdigt effektiv dag, men den ar inte alls jobbig pa nagat satt, allt ar sa lugnt och behagligt, ingen stress naganstans, jag ar valdigt lugn har och all stress ar verkligen borta inom mig.Man far verkligen tid att tanka utan att nagon paverkar en. Att sitta i solen och hacka cabbage och squmawiki ar bara mysigt. Krama barnen och ta promenader med dem. Alla dagar varjerar ju, pa helgerna umgas vi bara med barnen nastan, tar en promenad till byn kamp ya moto och gar pa fruktmarknad med barnen, vilket de tycker ar jatte spannande, och de satter alltid pa sig sina finaste klader.
Ibland ar vi med barnen i skolan, vi var pa en jatte bra lektion haromdagen som handlade om HIV/AIDS, dar lararen tog upp viktiga saker som fordommar mot HIV/AIDS, alla ar valdigt troende har, och hon berattade for alla barnen att det inte var en forbannelse av gud att fa viruset. Hur man fick smittan och alla mojliga fakta.
Valdigt bra att man jobbar forebyggande och aven tar bort missuppfattningar som finns i samhallet som tyvarr skapats av vuxna manniskor.
Nu pa lordag ska jag upptrada for barnen med dans, brukar dansa MED dem och harlart mig lite afrikanska steg.
Men nu ska jag visa lite annan dans. Sa himla roligt, de alskar verkligen musik och dans har.
Sa nasta lordag anda ska jag och Sofia arrangera en talangshow, dar barnen ska fa upptrada med sang och dans, personalen ska agera jury och vi konfrancier.
Ska da kopa lask till barnen och lite chips, hanga upp ballonger och bara ha det mysigt.
Nu ar vi i Nakuru, ska ga pa marknaden och kolla efter nagon klanning samt skivor till talangshowen.
Sedan ska vi till ett hotell har som vi badar och solar vid en gang i veckan, en ledig dag i veckan alltsa. Darefter tillbaka till barnhemmet och mysa med alla barnen.
Personalen ar helt underbara, glada och skamtar med oss, man kommer aven dem narmare och narmare varje dag. De har verkligen humor och de ar sa karleksfulla manniskor. Ikvall ska vi ut och springa med en av dem
Igar var vi pa mote med en fran Rotary, Rotary i Nakuru ar engagerade i att borra en brunn pa barnhemmet, idag samlar barnhemmet upp regnvatten, da det ar valdigt ofta torka har och forra aret var de tvugna att kopa dyrt vatten. Ett projekt som kostar mycket pengar, men vi hoppas kunna hjalpa till med det i och med vara forelasningar och flera rotary foreningar i Sverige ar engagerade i detta och har det som forsta prioritet. Motet var valdigt givande och mannen var vattenexpert, visade oss runt pa en fabrik dar man renade vatten. Valdigt intressant.Detta gjorde vi med volontarsamordnaren Cecilia och Sabine som ar har med oss, vi alla fungerar jatte bra ihop och de har gett oss manga tips och fakta som kan vara bra att ha.
Las aven sofias blogg som jag har lankad haruppe.
www.fiaikenya.blogg.se
Man favoriserar ju sjalvklart inget barn, men det har ar Stephen, kallad Stevie, han ar lika gammal som min bror och jag tycker om honom sa himla mycket, kanner verkligen att jag fatt en speciell kontakt med honom. Han ar alltid glad och positiv, vi skamtar alltid med varandra och jag kommer sakna honom som en tok! Stephens pappa blev mordar under kriget 2007 i och med valet. Hans mamma bor fortfarande pa en flyktinganlaggning dar hon delar ett utrymme pa 12 kvadratmeter med 11 andra vuxna, med ingen chans att ta hand om sina barn.
En bild fran skolan som barnen gar pa. Skolan har vunnit manga utmarkelser som den basta i distriktet da barnen far valdigt fina betyg. Jag och gosungen Shepkor, en busig liten tjej som gillar att sitta i mitt kna! Fortsatt med era kommentarer blir sa himla glad over dem!
Alla kan val kommentera va?? haha :D
Nu borjar tiden rinna ut och jag hann inte med nagon rapport till rotary idag, men det jag skrivit har kanske racker denna gang.
Kramar Emma!
Habari!
Hej allihopa igen, uppdateringen blev lite tatare nar vi fick slut pa vatten och var tvugna att aka in till Nakuru igen.
Farden hit var varre en nagonsin, vet ni vad jag och Sofia satt pa? Under vara saten lag ett stackars lamm.
Ett levande lamm! Som sparkade nagot alldeles otroligt for att utrymmet var sa litet. Skiljer sig val kanske inte sig sa mycket fran de svenska djurtransporter vi har nar de skickar djur till slakt, men att sitta ovanpa ett sparkande lamm i en matato var ganska surrealistiskt och obehagligt for den delen.
Senaste dagarna har varit ganska jobbiga for bade mig och Sofia, Sofia har skurit sig i fingret (ratt djupt) och trampat in en stor glasbit i foten i omloppet av en timme, latt hant nar man ater ganska lite och borjar bli trott.
Mycket har kannts deppigt och man har haft lite hemlangtan pg.a. olika anledningar.
Samtidigt kommer man fler och fler barn narmare, och det kanns hemskt att lamna dem i mars. De ar verkligen helt underbara individer. Kommer vara grymt jobbigt iallafall.
Igar satt vi och ritade med de yngre barnen, vilket de verkligen alskade, sedan spelade jag schack med ett av de aldre barnen som heter Peter, jag vann forsta och han andra! Sa idag blir det final!
Dessutom ska jag lara socialarbetaren Schack, han ar 24 ar och verkligen en helt underbar manniska som ar sa duktig med barnen. Jamfor man han med manga andra 24 aringar sa ar de verkligen som barn och inte vuxna.
Saknar ocksa Mathilda och Julia som var har och filmade! Synd att vi inte fick mer tid tillsammans!
Nar vi besokte skolan var vi i klass 8 och 9, barnen ar sa himla engagerade och man blir sa otroligt imponerad av dem, de hade en lektion i HIV\AIDS, och nar lararen fragade efter ett svar rackte HELA klassen upp armen, ivrigt for att vara den som fick svara.
Lararen tog upp amnet valdigt bra och tog bort manga fordommar som finns mot HIV\AIDS. Sa efterat tackade vi henne for en valdigt bra lektion.
Tack for all feedback Olle Eriksson, dina tips och rad kan verkligen ge oss valdigt mycker mer energi. Din erfarenhet av sadana har resor har verkligen varit till nytta.
Tack Rotary, hadanefter ger jag utforliga rapporter till Olle Eriksson via mail!
Saknar er mina vanner,mamma,Kjell, syskon, farmor och farfar, och mormor!
Farden hit var varre en nagonsin, vet ni vad jag och Sofia satt pa? Under vara saten lag ett stackars lamm.
Ett levande lamm! Som sparkade nagot alldeles otroligt for att utrymmet var sa litet. Skiljer sig val kanske inte sig sa mycket fran de svenska djurtransporter vi har nar de skickar djur till slakt, men att sitta ovanpa ett sparkande lamm i en matato var ganska surrealistiskt och obehagligt for den delen.
Senaste dagarna har varit ganska jobbiga for bade mig och Sofia, Sofia har skurit sig i fingret (ratt djupt) och trampat in en stor glasbit i foten i omloppet av en timme, latt hant nar man ater ganska lite och borjar bli trott.
Mycket har kannts deppigt och man har haft lite hemlangtan pg.a. olika anledningar.
Samtidigt kommer man fler och fler barn narmare, och det kanns hemskt att lamna dem i mars. De ar verkligen helt underbara individer. Kommer vara grymt jobbigt iallafall.
Igar satt vi och ritade med de yngre barnen, vilket de verkligen alskade, sedan spelade jag schack med ett av de aldre barnen som heter Peter, jag vann forsta och han andra! Sa idag blir det final!
Dessutom ska jag lara socialarbetaren Schack, han ar 24 ar och verkligen en helt underbar manniska som ar sa duktig med barnen. Jamfor man han med manga andra 24 aringar sa ar de verkligen som barn och inte vuxna.
Saknar ocksa Mathilda och Julia som var har och filmade! Synd att vi inte fick mer tid tillsammans!
Nar vi besokte skolan var vi i klass 8 och 9, barnen ar sa himla engagerade och man blir sa otroligt imponerad av dem, de hade en lektion i HIV\AIDS, och nar lararen fragade efter ett svar rackte HELA klassen upp armen, ivrigt for att vara den som fick svara.
Lararen tog upp amnet valdigt bra och tog bort manga fordommar som finns mot HIV\AIDS. Sa efterat tackade vi henne for en valdigt bra lektion.
Tack for all feedback Olle Eriksson, dina tips och rad kan verkligen ge oss valdigt mycker mer energi. Din erfarenhet av sadana har resor har verkligen varit till nytta.
Tack Rotary, hadanefter ger jag utforliga rapporter till Olle Eriksson via mail!
Saknar er mina vanner,mamma,Kjell, syskon, farmor och farfar, och mormor!
Jambo = Hej!
Nu har vi snart varit har i en vecka! Saker och ting borjar falla pa plats. Man kommer in sig mer och mer och kommer narmare och narmare barnen och fler barn varje dag.
Vad som behovs fragar vi mestadels barnen sjalva om, vad de onskar och om de trivs.
Barnen ar fulla av lek och drommar om framtiden. Nar vi fragat vad de vill bli nar de blir stor sa sager de, pilot, sjukskoterska, militar, advokat, journalist, fotbollsproffs osv. De tror pa sig sjalva och det ar jatte bra. De uppskattar skolan jatte mycket, och man blir smatt irriterad nar man tanker pa hur respektlosa manga barn och ungdommar i Sverige ar infor skolan. De har barnen har redan fortstott att utbildning ar nyckeln till allt. De alskar verkligen skolan och ar dar sa ofta som de kan, nar de kommer hem ar det arbeta som galler.
Mina och Sofias arbetssysslor ar allt ifran att hacka cabbage, prata med barnen om allt som bekymmrar dem eller som de tanker pa, satta pa plaster pa skrapsar och linda in stukade handleder, forbereda mat till 98 barn och diska samt tvatta.
I veckan ska vi aven vara med barnen i skolan.
Personalen pa barnhemmet ar valdigt omtyckta av barnen och de gor verkligen sitt basta for att barnen ska ma bra av de resurser som de har.
Just nu ar vi inne i staden Nakuru, och farden hit ar inte i min smak, de som kanner mig vet att jag HATAR att aka med manniskor som aker fort och tycker att det ar roligt att bryta mot trafikreglerna. De kor som galningar har och jag ar livradd sa fort som jag satter mig i en bil.
In till staden tar vi Matato, en slags minibuss som de tranger in sa mycket folk som mojligt i, aven en get!
De kor pa alla mojliga sidor pa vagen och kor valdigt fort. Jag kommer aldrig klaga pa svenska bussar igen!!
Idag var det en valdigt gammal man som trangde in sig i den tranga mataton och tanken foll pa alla pensionarer i Sverige som klagar pa smasaker gallande bussarna, den har gamle mannen satt och log ett brett leende.
Annars kanner jag mig trygg pa barnhemmet och bland folket har i Kenya, de flesta ar snalla manniskor och pa natterna har vi barnhemmets hundar som vaktar utanfor oss.
Man blir glad av att se alla fortbattringar pa barnhemmet, barnen far ata sig matta och de ordnar sa att de far kolla pa tv en gang i veckan, da sitter ALLA barn helt fastklistrade framfor tvn. Vi har hjalpt dem att skriva brev till deras faddrar och de tycker barnen ar jatte kul. Sa soker ni ett fadderbarn sa finns det manga har pa phyllis som skulle bli glad over att fa en.
I forrgor tog vi med barnen pa hike, vi gar upp och ner langs vagen utanfor barnhemmet, detta tycker de valdigt mycket om och vi ville bygga pa arbetet som Sandra (den tidigar volontaren)s bra jobb. OCh barnen berattade da att promenaderna var valdigt omtyckta.
Barnen alskar att lana kepsar och solbrillor och de ar fulla med bus.
Skriv garna tips som vi kan tanka pa har nere eller nagra lekar vi kan ha med barnen.
Kram pa er allihopa, jag tanker pa er jatte mycket.
Vad som behovs fragar vi mestadels barnen sjalva om, vad de onskar och om de trivs.
Barnen ar fulla av lek och drommar om framtiden. Nar vi fragat vad de vill bli nar de blir stor sa sager de, pilot, sjukskoterska, militar, advokat, journalist, fotbollsproffs osv. De tror pa sig sjalva och det ar jatte bra. De uppskattar skolan jatte mycket, och man blir smatt irriterad nar man tanker pa hur respektlosa manga barn och ungdommar i Sverige ar infor skolan. De har barnen har redan fortstott att utbildning ar nyckeln till allt. De alskar verkligen skolan och ar dar sa ofta som de kan, nar de kommer hem ar det arbeta som galler.
Mina och Sofias arbetssysslor ar allt ifran att hacka cabbage, prata med barnen om allt som bekymmrar dem eller som de tanker pa, satta pa plaster pa skrapsar och linda in stukade handleder, forbereda mat till 98 barn och diska samt tvatta.
I veckan ska vi aven vara med barnen i skolan.
Personalen pa barnhemmet ar valdigt omtyckta av barnen och de gor verkligen sitt basta for att barnen ska ma bra av de resurser som de har.
Just nu ar vi inne i staden Nakuru, och farden hit ar inte i min smak, de som kanner mig vet att jag HATAR att aka med manniskor som aker fort och tycker att det ar roligt att bryta mot trafikreglerna. De kor som galningar har och jag ar livradd sa fort som jag satter mig i en bil.
In till staden tar vi Matato, en slags minibuss som de tranger in sa mycket folk som mojligt i, aven en get!
De kor pa alla mojliga sidor pa vagen och kor valdigt fort. Jag kommer aldrig klaga pa svenska bussar igen!!
Idag var det en valdigt gammal man som trangde in sig i den tranga mataton och tanken foll pa alla pensionarer i Sverige som klagar pa smasaker gallande bussarna, den har gamle mannen satt och log ett brett leende.
Annars kanner jag mig trygg pa barnhemmet och bland folket har i Kenya, de flesta ar snalla manniskor och pa natterna har vi barnhemmets hundar som vaktar utanfor oss.
Man blir glad av att se alla fortbattringar pa barnhemmet, barnen far ata sig matta och de ordnar sa att de far kolla pa tv en gang i veckan, da sitter ALLA barn helt fastklistrade framfor tvn. Vi har hjalpt dem att skriva brev till deras faddrar och de tycker barnen ar jatte kul. Sa soker ni ett fadderbarn sa finns det manga har pa phyllis som skulle bli glad over att fa en.
I forrgor tog vi med barnen pa hike, vi gar upp och ner langs vagen utanfor barnhemmet, detta tycker de valdigt mycket om och vi ville bygga pa arbetet som Sandra (den tidigar volontaren)s bra jobb. OCh barnen berattade da att promenaderna var valdigt omtyckta.
Barnen alskar att lana kepsar och solbrillor och de ar fulla med bus.
Skriv garna tips som vi kan tanka pa har nere eller nagra lekar vi kan ha med barnen.
Kram pa er allihopa, jag tanker pa er jatte mycket.
Kenya
Hej allihopa!
Flygresan gick jatte bra och jag sov nasten hela flygresan till Nairobi, dar hamtade var chauffor upp oss och vi tillbringade natten i hans guesthouse som var jatte frascht.
Just nu sitter jag och Sofia po ett internetcafe inne i staden Nakuru!
Vi vill tillbringa so lite tid har som mojligt och so mycket som mojligt po barnhemmet. Men idag moste vi kopa lite nytt vatten osv. So en gong i veckan oker vi in hit.
Vi har det jatte bra och barnen ar so fulla av energi och det smittar av sig aven om vi inte ar vana med varmen och solen.
Haromdagen spelade vi fotboll med nogra av barnen och igor spelade vi basket med dem.
Vi har aven tagit en promenad med nogra av dem in till byn Kamp Ya Moto, vilket bade vi och dem uppskattade, vi lyssnade pa min musik som jag hade pa mobilen under promenaden och Joseph en av barnen alskade Akon, och sa dansade vi alla lite dar medan vi gick. Annars har vi gjort sysslor som att hjalpa till med att forbereda maten, sopat och skurat killarnas sovsal och resat bonor. Annu har vi inte riktigt kommit in oss i allt som ska goras men det kommerval mer och mer.och vi forsoker fraga barnen vad de hellst vill gora.
Nu moste jag sluta innan tiden tar slut, uppdaterar mer so fort ja for chansen!
Kram pa er allihopa dar hemma.
Las aven sofias blogg www.fiaikenya.blogg.se
Flygresan gick jatte bra och jag sov nasten hela flygresan till Nairobi, dar hamtade var chauffor upp oss och vi tillbringade natten i hans guesthouse som var jatte frascht.
Just nu sitter jag och Sofia po ett internetcafe inne i staden Nakuru!
Vi vill tillbringa so lite tid har som mojligt och so mycket som mojligt po barnhemmet. Men idag moste vi kopa lite nytt vatten osv. So en gong i veckan oker vi in hit.
Vi har det jatte bra och barnen ar so fulla av energi och det smittar av sig aven om vi inte ar vana med varmen och solen.
Haromdagen spelade vi fotboll med nogra av barnen och igor spelade vi basket med dem.
Vi har aven tagit en promenad med nogra av dem in till byn Kamp Ya Moto, vilket bade vi och dem uppskattade, vi lyssnade pa min musik som jag hade pa mobilen under promenaden och Joseph en av barnen alskade Akon, och sa dansade vi alla lite dar medan vi gick. Annars har vi gjort sysslor som att hjalpa till med att forbereda maten, sopat och skurat killarnas sovsal och resat bonor. Annu har vi inte riktigt kommit in oss i allt som ska goras men det kommerval mer och mer.och vi forsoker fraga barnen vad de hellst vill gora.
Nu moste jag sluta innan tiden tar slut, uppdaterar mer so fort ja for chansen!
Kram pa er allihopa dar hemma.
Las aven sofias blogg www.fiaikenya.blogg.se
Snart så!
Sista inlägget här innan vi åker!
Sitter hemma hos Sofia i Bålsta nu och vi ska alldeles strax gå och försöka sova några timmar innan väckarklockan ringer och taxin står utanför för att köra oss till Arlanda!
Men vi är så pirriga i magen så jag tror att det kommer bli lite svårt för oss att sova, men vi har ju iallafall några timmar på oss på planet att sova på! Ha ha!
Tack alla fina människor för all hjälp inför den här resan, och ett extra stort tack till Lennart Haglund och Olle Eriksson på Rotary för ert fina engagemang!
Uppdaterar så fort som vi kan när vi är i Kenya, ta hand om er allihopa när ni är där hemma.
Älskar er mina fina vänner och min fina familj!
Sov gott!
Sitter hemma hos Sofia i Bålsta nu och vi ska alldeles strax gå och försöka sova några timmar innan väckarklockan ringer och taxin står utanför för att köra oss till Arlanda!
Men vi är så pirriga i magen så jag tror att det kommer bli lite svårt för oss att sova, men vi har ju iallafall några timmar på oss på planet att sova på! Ha ha!
Tack alla fina människor för all hjälp inför den här resan, och ett extra stort tack till Lennart Haglund och Olle Eriksson på Rotary för ert fina engagemang!
Uppdaterar så fort som vi kan när vi är i Kenya, ta hand om er allihopa när ni är där hemma.
Älskar er mina fina vänner och min fina familj!
Sov gott!
