Nu har vi snart varit har i en vecka! Saker och ting borjar falla pa plats. Man kommer in sig mer och mer och kommer narmare och narmare barnen och fler barn varje dag.
Vad som behovs fragar vi mestadels barnen sjalva om, vad de onskar och om de trivs.
Barnen ar fulla av lek och drommar om framtiden. Nar vi fragat vad de vill bli nar de blir stor sa sager de, pilot, sjukskoterska, militar, advokat, journalist, fotbollsproffs osv. De tror pa sig sjalva och det ar jatte bra. De uppskattar skolan jatte mycket, och man blir smatt irriterad nar man tanker pa hur respektlosa manga barn och ungdommar i Sverige ar infor skolan. De har barnen har redan fortstott att utbildning ar nyckeln till allt. De alskar verkligen skolan och ar dar sa ofta som de kan, nar de kommer hem ar det arbeta som galler.

Mina och Sofias arbetssysslor ar allt ifran att hacka cabbage,  prata med barnen om allt som bekymmrar dem eller som de tanker pa, satta pa plaster pa skrapsar och linda in stukade handleder, forbereda mat till 98 barn och diska samt tvatta.
I veckan ska vi aven vara med barnen i skolan.

Personalen pa barnhemmet ar valdigt omtyckta av barnen och de gor verkligen sitt basta for att barnen ska ma bra av de resurser som de har.

Just nu ar vi inne i staden Nakuru, och farden hit ar inte i min smak, de som kanner mig vet att jag HATAR att aka med manniskor som aker fort och tycker att det ar roligt att bryta mot trafikreglerna. De kor som galningar har och jag ar livradd sa fort som jag satter mig i en bil.
In till staden tar vi Matato, en slags minibuss som de tranger in sa mycket folk som mojligt i, aven en get!
De kor pa alla mojliga sidor pa vagen och kor valdigt fort. Jag kommer aldrig klaga pa svenska bussar igen!!
Idag var det en valdigt gammal man som trangde in sig i den tranga mataton och tanken foll pa alla pensionarer i Sverige som klagar pa smasaker gallande bussarna, den har gamle mannen satt och log ett brett leende.

Annars kanner jag mig trygg pa barnhemmet och bland folket har i Kenya, de flesta ar snalla manniskor och pa natterna har vi barnhemmets hundar som vaktar utanfor oss.

Man blir glad av att se alla fortbattringar pa barnhemmet, barnen far ata sig matta och de ordnar sa att de far kolla pa tv en gang i veckan, da sitter ALLA barn helt fastklistrade framfor tvn. Vi har hjalpt dem att skriva brev till deras faddrar och de tycker barnen ar jatte kul. Sa soker ni ett fadderbarn sa finns det manga har pa phyllis som skulle bli glad over att fa en.

I forrgor tog vi med barnen pa hike, vi gar upp och ner langs vagen utanfor barnhemmet, detta tycker de valdigt mycket om och vi ville bygga pa arbetet som Sandra (den tidigar volontaren)s bra jobb. OCh barnen berattade da att promenaderna var valdigt omtyckta. 
Barnen alskar att lana kepsar och solbrillor och de ar fulla med bus.

Skriv garna tips som vi kan tanka pa har nere eller nagra lekar vi kan ha med barnen.


Kram pa er allihopa, jag tanker pa er jatte mycket.