Bilder från barnhemmets hemsida.
Den här lilla spillevinken ser jag fram emot att få träffa! 
Barnhemmet har 5 "toaletter" att samsas om. Toaletterna är något jag och Sofia hoppas på att förbättra för barnen, vi går just nu igenom lite idéer, ge oss gärna lite tips om ni har.
Här är där vi ska bo under två månader.
Vi har inget rinnande vatten eller el på barnhemmet. Här har vi en vattentank där de samlar upp regnvatten, som de sedan använder för att bland annat tvätta kläder. Dricksvatten beställer de. 
Barnens skolgård!
Alla bilder är lånade från barnhemmets hemsida: http://kampiyamotosbarn.se/
Hur jag känner Sofia
Först och främst vill jag tacka Emma Lennholm för den fina designen som hon åstadkommit och all hjälp med bloggen! Jag själv är iallafall jätte nöjd!
Jag tänkte berätta lite om hur jag och Sofia (som jag ska åka till Kenya med) känner varandra.
Sommar 2005 beslutade jag mig för att åka iväg på en språkresa. Jag behövde komma bort från Sandviken , familjen och vännerna, jag behövde ett miljöombyte helt enkelt, det hade varit ett tufft år.
Valet blev Malta och i sista stund ordnade mamma en plats åt mig på den här resan.
Väl framme på Malta skulle vi delas in i olika hotellrum på fyra personer.
Jag, Sofia, Mikaela och en annan tjej som hette Frida hamnade i samma. Jag är jätte glad att jag hamnade just med dessa tjejer!
Vi hade en helt underbar tid där tillsammans och vi alla fick lära känna varandra precis som vi var utan några förutfattade meningar som annars uppstår om man bor i samma stad. Än idag är jag kompis med både Sofia och Mikaela och vi försöker hälsa på varandra så ofta som det bara går, Sofia bor i Bålsta och Mikaela bor i Täby.
Därför känns det tryggt att åka iväg såhär med Sofia, eller Fia som jag oftast kallar henne.
Vi fungerar bra ihop och delar många åsikter, och vi bråkar aldrig, allra helst inte när vi är ute och reser.
Den här resan kommer säkerligen bli mycket mer påfrestande än någon annan vi gjort tillsammans, men jag litar på Sofia fullt ut, och är säker på att vi kommer ta oss igenom de problem som uppstår under resans gång galant och med hjälp av varandra.
Dessutom är Sofia en väldigt smart och tuff tjej som jag beundrar väldigt mycket!
Jag till vänster och Sofia till höger! Det här kortet är taget på Samos i somras.
Nu ska jag sova, imorgon har jag lite ärenden att uträtta, jag ska besöka apoteket och införskaffa en hel del grejer, och prova att packa ner lite i min ryggsäck som jag har hemma.
Mer passande kläder ska både jag och Sofia handla på mellandagsrean har vi bestämt, då ska jag även försöka hitta en bra kamera att ha med mig, har ni några tips?.
Vi har lite speciella klädregler därborta, inga linnen eller bara axlar, inga kjolar eller shorts, utan byxorna ska gå nedanför knäna. Vi måste hitta lite kläder som inte är för varma men som ändå täcker.
Idag är det bara 24 dagar kvar tills att vi åker!
Lite om vaccinationer.
Något man måste räkna med när man ska åka iväg på en sådan här resa är att det krävs en hel del vaccinationer.
Hur många man ska ta varierar beroende på vad man ska göra i landet, men vi som ska arbeta med barn ute på landsbygd får ta desto fler än om man ska bo på hotell och enbart turista i samma land.
Under samma skede som diskussioner kring såvida man skulle ta svininfluensa vaccinet eller inte har jag hunnit spruta i mig allt detta , SAMT svininfluensa vaccinet. Som tur var utan några biverkningar! Men det visar väl sig om man om några år ser ut som en ailien! Skämt och sido, här följer en lista!
- Polio
- Hepatit A
- Hepatit B
- Gula febern
- Malariaprofylax (I mitt fall Malarone )
- Tyfoid feber
- Meningokockvaccin
- Koleria (Dukoral)
- BCG (är emot TBC)
Egentligen hade det varit bra att ta Rabies vaccin också, men den sprutan hoppade både jag och Sofia över.
Då vi kände att det fick räcka med att spruta i oss allt det här. Vi får se till att helt enkelt undvika kontakt med speciellt hundar och katter.
Dessutom har vi fått utskrivet antibiotika att ha med oss, Vi ska dessutom ha med oss ett rejält reseapotek. Vi har resonerat så när det gäller hälsan att vi hellre har med oss för mycket än för lite, då det kanske är lite jobbigt att leta rätt på ett apotek på plats och göra sig förstådd.
Att tänka på när man beräknar sin resebudget är att vaccin kostar en hel del med pengar.
Jag har gjort av med över 2000 på mina vaccinationer.
Alla dessa vaccinationer har jag tagit på läkarhuset i Gävle, där jag blivit mycket bra omhändertagen.
Förutom BCG vaccinet som man tar på lungkliniken på Gävle sjukhus. BCG vaccinet var det enda jag tyckte gjorde ont.
Välkomna till min blogg!
Hej kära läsare!
På den här bloggen kommer ni att kunna följa min resa till Kenya där jag kommer jobba som volontär under två månader på ett barnhem utanför staden Nakuru.
De som känner mig vet att jag har haft en dröm i flera år att åka och jobba som volontär, allra helst med barn.
Men det var inte förrän efter studenten som det blev möjligt att åka.
Jag tänkte berätta lite hur idén föddes.
Jag började kolla runt på massa olika volontär hemsidor. Länderna som jag funderade över var alla möjliga, Uganda, Tanzania, Indien, you name it!
De flesta organiserade volontärresorna tar ut löjligt stora summor för att man ska åka iväg och jobba gratis, och då ingår inte ens flygbiljetter, vaccinationer eller visum.
Jag tyckte att detta var lite konstigt, och började fundera vart pengarna faktiskt tar vägen.
Jag hörde mig för med andra tidigare volontärer, och dessa sa att det bästa var nästan att åka ner till ett U- land och söka upp ett barnhem på plats och erbjuda sig att arbeta gratis.
Detta var lite för vågat till och med för mig, så istället började jag söka efter enskilda barnhem istället för volontär organisationer.
Jag begränsade även mitt sökområde till ett specifikt land, och av en slump valde jag att skriva, barnhem i Kenya, i goggles sökfält.
Det var då jag fann Phyllis memorial som barnhemmet heter. På barnhemmets hemsida
http://kampiyamotosbarn.se/ , tog jag kontakt med volontär samordnaren Cecilia, och skrev ett brev och berättade om mig själv och varför jag ville åka.
Tanken var då att jag skulle åka med min bästa vän Emma Lennholm.
Och vi började planera för fullt, trots att ett fullständigt ja inte kommit från barnhemmet.
Vi tog kontakt med Rotary i vår kommun för att berätta om vårt projekt som vi valde att kalla för projekt Phyllis.
Rotary i Sandviken har hela tiden visat stort engagemang till vårt projekt och tillslut så sponsrade de flygbiljetter till oss och en summa på 9 000:- till barnhemmet.
Men efter ett tag kände Emma att det skulle vara för länge att vara borta i två månader, med pojkvän och egen lägenhet såg hennes situation lite annorlunda ut än min.
Samtidigt så hade en av mina andra bästa vänner Sofia Malms planerade flytt till Norge avbrutits, och då frågade jag henne om hon ville följa med mig istället, vilket hon verkligen ville.
För att åka själv var inget alternativ för mig, åker man själv tror jag att det är bra att ha en organisation bakom sig, är man två har man alltid varandra ifall att något skulle gå snett.
Jag kommer att skriva mer om all vår planering som ligger bakom resan, och fler tankar kring dem och varför jag vill göra det här.
Det blir kul för både er och mig att gå tillbaka och läsa om hur mina förväntningar var och hur jag sedan såg på saker och ting efteråt.
Jag är i alla fall säker på att den här resan kommer att förändra mitt liv och mig som person.
Hoppas att ni stannar kvar och läser!
Kramar Emma!
