Hej pa er igen!

Just nu sitter vi inne i Nakuru for nast sista gangen. Bade jag och Sofia mar inte speciellt bra. Det ar mycket som ar jobbigt just nu och bada ar sjuka. Har ingen energi i kroppen alls, vi orkar knappt jobba, sedan far vi inte behalla nagat vi ater. Men ater medicin nu iallafall, och blir det inte battre far vi uppsoka lakare.
Nu snart aker vi till Mombasa, resan blev forlangd med en hel vecka!
Sa var granne har skjutsar oss till flygplatsen och sedan tar vi flyget till Mombasa, val pa flygplatsen blir vi upphamtad av hotellets chauffor och sedan ar vi pa plats, hotellet har SPA, havsutsikt, egen strand, gym, superfin pool, 3 olika restauranger med olika kulturers matratter. Allt som vi behover nu. Som vi sjalvkart betalar for sjalva. Hemlangtan ar enorm nu, och jag saknar familj  & vanner.  Jag har aldrig varit borta sahar lange fran dem.

Sista dagarna innan avfard ska vi inhandla nya vaningssangar till barnhemmet, 7 stycken med tack vare pengar fran Rotary.
Har aven ringt Olle Eriksson som godkannt.
Pa fredag har vi avslutningsmiddag med vara grannar som har varit helt fantastiskt vanliga mot oss under var vistelse pa barnhemmet. Dit har vi kunnat gatt om vi behovt prata lite, skratta, eller bara umgas. Sedan ska vi val ordna nagon form av avslutning for barnen ocksa.
Dessutom har jag gjort klart allt att jag kommer vara med och sponsra Stephens utbildning. Sa han blir mitt fadderbarn.
Han ar den jag kommer sakna mest med Kenya och varenda gang jag kommer att tanka pa Kenya kommer jag tanka pa honom.


Vart tog alla kommentarer vagen?

• Tvatta mina klader i tvattmaskin.
• Stryka mina klader.
• Duscha i annat an regnvatten (som vi haller upp i en balja).
• Min underbara ororda (Josefin?!) garderob.
• Att sitta vid sin dator.
• Rusta lagenheten.
• Ha en riktig myskvall med hela familjen och ata tacos framfor TV:n.
• Emelie och Veronica pa jobbet.
• Busa och gosa med Amber.
• Att ga pa bio med mormor!
• Farmors makaroner.
• Sno och snowboard.
• Myskvallar med tjejerna.
• Skratt och promenader med Daniel.
• Sitta i en soffa titta pa TV och zappa mellan kanalerna.
• Tacos.
• Att vara ren.
• Elektricitet.
• Gefleortens mjolk.
• Min fina och duktiga frisor Emelie Andersson.
  
  
  
  Man har verkligen lart sig att uppskatta vardagliga saker som vi har i Sverige. Mamma kan du tro pa att jag langtar till att tvatta och stryka? Ha ha.  Hur som helst har det verkligen varit en nyttig erfarenhet att fa leva pa det har viset, var generation har vaxt upp med allt detta och inser nog inte hur bra vi har det.

Ger er lite mer bilder att titta pa, kommer inte bli sa mycket inlagg narmaste tva veckorna, men sedan blir det fler nar vi kommit till mombasa, som vi langtar jatte mycket efter, och hemlangtan har inte varit sa stor som nu. Det ar tur att jag har Sofia har, jag hade itne klarat detta utan henne, fast att vi ibland blir irriterad pa varandra utan anledning pg.a. av de provningar vi utsatts for. Men det kan vi alltid skratta at efter ett tag!

Glada barn!





Kan ni tankar er att finnas till for alla de har barnen som alla kraver enorm uppmarksamhet? Och da har vi aven alla boarders som inte ar med pa bilden...

Barnen alskar fotboll! Vissa spelar i tofflor andra barfota, och vissa ar sa glada for fotbollsskor, sa nar en har gatt sonder springer de runt med en sko.

Samson, killen i blatt, ar en av de basta pa fotboll. Han ar dessutom ett av de fa barnen som ar jatte snall mot djuren, han tar alltid hand om hundarna.

De har ingen aning om vem Zlatan ar.

James busar! Stephen har ingen aning.

Simba vaxer sa det knakar!


Tva tuffingar!


Sekunden efter tar simba och ater upp bajs fran korna!


Solnedgang vid barnhemmet.




Jag ar INTE sahar brun. Blekfis number 1. Men vi far sola pa Mombasa sa det racker.
Aterstaende dagar forstsatter vi var hardtraning med springturer varje morgon och powerwalk till Kamp Ya moto samt en halvtimmes mage, rygg traning varje dag.
Det gor oss pa mycket battre humor, och det galler att sysselsatta sig.

Delar med mig av ett privat dagboksinlagg som jag skrev under tiden vi var i Masai mara.
16/2, Detta blev aningen langt, men las om ni har lust.


Just nu sitter jag utanfor vart talt pa campingen. Vi anlande hit pa eftermiddagen igar. Vagen hit var i sig en upplevelse da vi tillbringat var tid pa phyllis, utan andra intryck an just barnhemmet och den dammiga omgivningen runtomkring samt nagra ganger i staden Nakuru och den staden ar inte mycket att hanga i julgranen!

Darfor nar vi passerade djupa dalar och hoga berg satt vi och tittade oss omkring med hapnad, det var alltsa sahar Kenya sag ut! Nar vi kom upp i bergen var luften riktigt frisk och utsikten fantastisk. Darefter foljde en 50 km lang vag som guppade nagat alldeles otroligt - inte alls lika fantastiskt!
Val framme fick vi god mat och darefter begav vi oss ut pa en kort game drive. Intrycken var manga och vi motte genast Zebror, antiloper och giraffer. Dessutom fick vi syn pa 2 lejonhanar. Lejonen var oerhort vackra och Masai mara var obeskrivligt vackert. Jag vet inte om jag nagansin sett nagat sa vackert. Ar det sahar jorden skulle se ut om inte manniskan forstorde den? Da har jag rest en hel del och sett manga vackra vyer, Normandies vackra kust, Greklands glittrande vatten och Roms vackra arkitektur for att namna nagra. Djur ar nagat alldeles speciellt, zebrornas unika tackning pa var och en av dem som ett fingeravtryck, lejonens magnifika man och Giraffernas statlighet.




Val tillbaka vid campingen at jag och Sofia en valdigt god middag (det godaset vi atit pa lange) kott och potatis.
Proppmatta av bade mat och intryck gick vi till taltet, krop ner i vara sovsackar och laste varsin bok. Jag har avverkat 6 bocker an sa lange har i Kenya. Bra bocker dessutom, for en gangs skull har jag ett lugn i kroppen for att gora mig tiden att lasa en bok. Studier och stress har pa nagat vis varit ivagen for laslusten, som var sa stor nar jag var yngre.

Naval, tillbaka till Masai mara. Vi somnade tidigt och halv sex klev vi upp morgonen darpa och gjorde oss klara for en heldag ute pa savannen. Den har dagen overtraffade alla vara forvantningar. Aven idag fick vi se lejon. Men bast av allt var att kanna alla dofter som slog emot en. Frisk doft, som om alla underbara dofter hade blandats till en enda ljuvlig. Solen varmde i ansiktet och tillslut satt jag bara dar och blundade en lang stund.

Vi begav oss mot gransen till Tanzania och dess savann Serengeti. Sjalvklart tog vi ett foto nar vi befann oss pa tva platser samtidigt! Ha ha!
Nu var vi inte langt ifran Masai river som var vart nasta mal. Har stannade vi och at var matsack som vi hade med oss till lunch. Aporna runtomkring oss forsokte oavbrutet knycka at sig en bit och tillslut lyckades en av dem ta en av Fias bananer. Tillsammans med parkvakter som bar stora vapen gick vi ut och tittade pa krokodiler och flodhastar. Flodhastarna ar grymt farliga och dodar arligen manniskor.

Sedan begav vi oss tillbaka och plotsligt ser vi en gasell som foder en unge. Vi stannar och ser pa och vi ser allt pa valdigt nara hall, fran att gasellen krystar fram ungen till att ungen borjar stapla pa sina rangliga ben. Tidigare pa dagen hade vi aven sett ett lejon falla en gasell rakt framfor ogenen pa oss och kanske ar det sa, att nar ett liv tas skapas aven ett nytt. Det kandes som det naturligaste som finns, naturens gang helt enkelt.

Regnet borjade falla och djuren sokte skydd. Nagra geopader eller leoparder sag vi inte denna dag men vi hoppas fortfarande. Elefanter sag vi manga av, de stog lugnt vid vattenbrynet och drack vatten med sina langa snablar, brevid stog deras elefantungar och viftade med sina stora oron. Tillslut kande elefantmamman sig hotad och markerade tydligt for oss att det var dags for oss att bege oss hemmat, vilket vi gjorde. En arg mamma ska man ha respekt for, sa mycker vet jag sedan egen erfarenhet, ha ha!

Nu har vi druckit gott kenyanskt kaffe och invantar middagen. Upptackte till min stora beskvikelse att jag glomt kameraladdaren "hemma" pa barnhemmet och batterierna har borjat tryta. Turligt nog har Sofia fulla batterier pa sin tills morgondagen da vi ska besoka en masai by och forhoppningsvis se leoparder och geopader. Har redan fatt underbart vackra bilder och filmer sa det ar inte hela varlden, hakuna matata eller vad sager man?


Innan vi begav oss till Masai mara var det jobbigt. Nagra av barnen, Joseph, Beatrice och Jane skulle bege sig till secondary school och vi kommer inte fa traffa dem mer under var vistelse innan vi beger oss till Sverige. Tararna foll hos bade mig, Sofia och barnen, dagen innan hade vi skrivit varsitt brev till dem om deras personlighet och betydelse for oss. Kommer dessa ungdomar behalla sitt fina satt och varderingar ar jag overtygad om att de alla kommer na sina drommar. Beatrice som vill bli sjukskoterska, Jane som vill bli journalist eller kirurg och Joseph som vill bli soldat for FN for att som han sager sjalv, skydda manniskor fran ondska.

---

Kvallen innan deras avfard var jag precis pa vag till att ga och lagga mig nar jag far syn pa en av killarna som ar 11 ar som star ensam tyst och trycker mot vaggen. Jag ser genast att nagat ar fel, da han annars alltid har ett underbart leende pa lapparna. Det tar ett tag innan jag far ur honom vad som ar fel, trots att jag redan forstod. Pojken forlorade sin mamma i en bilolycka i somras. Han behovde inte saga mycket och sedan sitter vi en lang stund och han kryper nara, nara. Jag styrker honom over haret. Vi pratar om himlen och hur hans mamma sitter och ler mot honom just nu. Stjarnhimlen lyser klart ovanfor oss som den bara kan gora gar och han pekar upp och sager att himlen nog ar dar, den ar nog vit sager han. Hans grat lugnas och vi pratar om hans mamma och min pappa. Tank att ett barn kan vara sa mycket klokare an manga vuxna manniskor med deras klumpiga kommentarer.

Efter ett tag kommer en av barnhemmets anstallda, hon ser genast att nagat ar fel och pratar lange med honom pa swahili. Hon forklarar senare for mig att hon sa at honom att sysselsatta sig med annat, inte tanka pa alla elandigheter som finns i varlden , skulle han gora det skulla han inte orka.
Det ar val dar vi skiljer oss at. Svenskars eviga behov av att prata om saker, alta och ga i terapi. Det ar nog sa att  en blandning ar det som behovs. Behovet av att prata finns alltid hos manniskan, men det finns ocksa ett behov av att ga vidare och lamna saker bakom oss. Njuta av livet, lara oss att leva med vara sorger.  Som alla pa nagat vis bar med sig.

jag och pojken satte oss och tittade pa film pa TV:n, den drivs av en generator som Jacinta kopt till dem i julklapp och som nu ar en favorit bland barnen. Stephen gjorde oss sallskap och han kramade ocksa om den lilla pojken, barnen har en oerhord formaga att ta hand om varandra och forsta varandra. Sedan kikade vi pa filmklipp pa min mobil och de skrattade gott at Pernilla Lewin nar hon forsaker klattra upp pa en hast i Belgien och at lillasyster Elin som lever loppan! De tycker att jag ska ta med min Elin nasta gang jag kommer.

Nar det var laggdags foljde jag med pojken till sangen och sa godnatt. Det ar skont att kanna sig behovd, om an otrillracklig till alla barnen och en onskan inom sig att alla skulle fatt vara utan sin sorg och sina tragiska bakgrunder. Tacksam over att stallen som phyllis memorial finns och alla manniskor som star bakom dem.Jag somnar med manga tankar den kvallen och med en klump i magen. Varfor finns allt elande? Vad ska livet lara oss? Att inte ta nagan eller nagot forgivet? Fast det borde man fa gora med en foralder.

Naganstans maste man ta avstand och fa komma ivag, masai mara kandes valbehovligt och kommer sakerligen ge oss nya krafter till att finnas till for barnen de sista 20 dagarna som aterstar pa barnhemmet nar vi kommer tillbaka.

---

Skall aven papeka att vi sag bade geopader och leopader dagen efter!

Idag skulle jag och Sofia egentligen folja med en organisation som arbetar med gatubarn har i Nakuru, vi skulle folja med och ga runt och prata med barnen innan de blivit for hoga av lim. Men da bade jag och Sofia varit sjuka i tre dagar hade vi ingen ork nar vi val kom fram, vi ar helt slut i kroppen.
Dessutom lyckades jag att skara mig i fingret, branna mig och tanda eld pa ett par grytlappar nar jag skulle ta av kastrullen fran gasspisen haromdagen.KlantEmma ar i farten igen!
Turligt nog fick vi folja med nasta fredag istallet!

Langre inlagg an sahar blir det inte idag.
Ska forsoka peta i oss nagat att ata har inne i staden nu, sedan handla lite vatten och annat smatt och gatt till var safari som ar pa mandag.
Fia har skrivit betydligt mycket langre inlagg, sa ga in och titta pa hennes blogg:www.fiaikenya.blogg.se

Hej pa er allihopa, har ar allt bra. Sitter i staden Nakuru nu och ska snart ga och inhandla lite olika saker.
Tittade nyss in pa min kare van Emma Lennholms blogg och fick syn pa hennes bilder pa chips, bade jag och Fia skrek rakt ut, fyyy, Haha! Maten borjar kannas lite enformig och vi ar trotta.
Vi var ute och sprang imorse, jag har varit sjuk sa har inte gjort det pa en vecka, och sedan blev det ett agg fran grannen och en banan.

Naval, i lordags var vi pa brollop, vilket var hur fint som helst! Det var manniskor fran alla mojliga kulturer dar, kenyaner, pakistanier, afghaner och sa vi och nagra engelsman. Wendo (bruden) var riktigt vacker!  Maten var helt underbar och pa kvallen unnade vi oss till och med lite vin med brollopsparet.


Pa sondagen var det dags for talentshow, utanfor oste regnet ner. Har aldrig sett sadant regn forut och man kunde tro att allt skulle flyta bort. Hela barnhemsomradet forvandlades till en enda stor gyttjepol.
Men nu skiner solen igen. Barnen hade jatte roligt och aven personalen, sa det blev riktigt lyckat!
Vann gjorde en liten tjej som skrivit en jatte fin dikt.


Idag ska vi aven kopa lopp/lossmedel och hundmat till en liten krabat som vi hittade overgiven haromdagen.
Det ar de har lilla valpen pa bilden som har blivit var nya lilla bebis.
Vi har dopt honom till Simba som betyder lejon pa swahili.




Jag dansar med Joseph och Beatrice, de visar lite afrikansk dans.



Jag och Fia pa brollopet.


\



Klanning inkopt pa marknaden i nakuru.
Hittade aven en riktig Marc o polo klanning for 50 svenska kronor.
Brudparet!


Fest!


En viss hemlangtan kryper sig pa, nu har vi en manad kvar pa barnhemmet, sedan blir det nagra dagars semester i mombasa!
Saknar manga darhemma, familj,vanner och arbetskamrater. Men vi ses nar jag kommer hem, tills vidare ska ja passa pa att njuta av alla manniskor har och den afrikanska kulturen.

Moshiri i sin skoluniform innan han borjar secondary school. For en gangs skull hade han ett allvar pa sina lappar, annars har han alltid det finaste leendet jag vet. Moshiri var en av de forsta barnen vi larde kanna har pa Phyllis.
Sa det kandes tungt att saga hej da till honom. Mest tungt var det for Joseph. Hans allra basta van, kan ni tankar er att de har ingen chans att kommunicera  med varandra, nu nar de borjar pa olika skolor langt ifran varandra, (man bor pa skolorna har) och de har funnits for varandra i manga ar.  Vanskapen blir annu mer stark nar man intehar nagan familj alls, man har varandra. Den vanskapen de har med varandra var sa himla fin att se, darfor skar det i hjartat nar de skulle saga hej da till varandra.
Joseph stog kvar pa vagen och tittade efter bilen nar han akte ivag.




Simon och James , Lee i bakgrunden!
James ar Stephens lillebror, valdigt lika, och lika underbara bada tva!




Det har ar Beatrice, en riktigt smart tjej med ett underbart hjarta. Hon borjar snart secondary school hon med.



James , busungen!


Sitter just nu pa internetcafet i staden Nakuru, det regnar utanfor, vilket betyder valdigt mycket for befolkningen, och Phyllis. Manniskorna har ar beroende av regnet for sin overlevnad. Forra aret regnade det bara sammanlagt en vecka pa hela aret, och oerhort manga manniskor dog av svalt. Darfor blir jag och Sofia overlyckliga over regnet, nagat man kanske inte skulle vara hemma.
Varlden ar bra konstig, nar vi har sa mycket regn, och hemma kan vi ta en bad i rent vatten. Rent vatten som de bara skulle kunna dromma om har. Nar jag och Sofia duschar tar vi och tvattar haret i en balja med regnvatten, en gang i veckan.  Annars unnar vi oss en dusch pa ett internationellt hotell har inne i Nakuru, ytterligare en gang i veckan.

Vet nu hur mycket en kvinna saljer sig far har i Kenya,? Till samma kostnad som en banan kostar har, alltsa 5shillings, fem ore, svenska kronor!!! Det ar ofattbart vilken fattigdom som rader har och hur desperata manniskor verkligen ar.


Sofia och lilla underbara Ruth som ar tre ar.




Den har utsikten ar inte alls att klaga pa. Landskapet gronskar verkligen nu nar regnet har kommit. Nar jag och Sofia aker pa Safari har djuren fatt ungar och savannen kommer gronska. Vi ska aka pa safari den 15 februari och stanna i savannen i fyra dagar. Det ser vi verkligen fram emot!
Kortet ar taget hos vara grannar som har en underbar veranda till denna utsikt, dar brukar vi sitta och ta det lugnt nar vi behover komma ifran barnhemmet ibland for att koppla av. Kanske lasa en bok och samtala med grannarna som ar helt underbara.
Imorgon ska jag och Sofia pa deras brollop, det blir halvt muslimskt och halvt kristet, vilket kommer bli valdigt spannande! De kommer vigas framfor den har utsikten och det kommer vara massvis med gaster. Jag och Sofia har kopt en varsin lang klanning, halsband, orhangen och det ar verkligen LYX att fa fixa till sig lite har,da man gar runt med sunkiga klader varje dag, ska bli fint att kanna sig lite feminim.
Det har Shais och Wendo som gifter sig!



Stephen,min underbara Stephen. Han vill se allvarlig ut pa alla kort, for han tycker att han ser cool ut da,jag lyckas dock alltid fa honom att skratta, sa att sa manga kort nar han ser allvarlig ut finns inte. Har lyckas han dock se allvarlig ut. Stilig i sin kavaj en lordagkvall.





Har har vi Joseph, en riktigt go kille som brukar komma till  mig och Sofia varje dag for att bli omplastrad pa foten, dar han har ett litet sar, jag tror mest att han tycker att det ar mysigt att fa prata lite och bli ompysslad, saret i sig ar inte alls sa farligt.



Jag och Stevie!


Alla de har barnen hade levt under misar eller varit doda vid det har laget om de inte kommit till Phyllis.
Deras livshistorier ar verkligen hjartskarande. Kan ni tankar er att se er pappa bli dodad med pilbage och maschetas framfor era ogen nar ni forsoker fly? Nar han forsoker forsvara sin familj.
Kenyaner har dock en helt annan syn pa livet och lar sig att le och skratta mycket fortare an svenskar.
Svenskar altar saker kanske hela livet, tank pa hur manga resurser som skulle sattas in om ett svenskt barn skulle varit med om samma sak.
Ett annat barn satt fastkedjad runt halsen som femaring,  undernard,  och agerade tjanare till sin farmor nar de anstallda pa phyllis hamtade henne. Idag springer hon runt och leker med de andra barnen med ett fantastiskt leende.